Aftonbladet – 25 februari 1843, sida 2

SERIELL — Läsaren torde påminna sig, huruledes Svenska Minerva för ett par veckor sedan storståtligt hofverade öfver den hitkomna budsändningen från H. M. Kejsaren af Ryssland, med ett bref, i anledning af jubelfirandet d. 6 Februari, äfvensom huru samma hofverande föll tillhopa till den beskedligaste tystnad efter det svar, som den gamle npekante, lät införa i Aftonbladet. Angående denna ambassad) läses nu en korrespondensartikel i Handelstidningen, hvarest bland annat förekommer följande: i För öfrigt måste man tillstå, att om någonsin en stat haft skäl att i ord och gerningar visa sig t(acksam mot en annan, så har Ryssland det mot Sverige. Hafva ryssarne nog godt minne, för att komma ihåg den belägenbet, hvari de befunno sig för trettio år sedan, och hvem som då räddade ryska rikets storhet, kanske tillvaro, så borde de skicka ambassader till den minsta högtidsdag vid svenska hofvet. Imedlertid är det tvertom Sverige, som skickat både de första, de flesta och de mest lysande ambassaderna; men om Ryssland visat sig underlägset i detta, så har