Aftonbladet – 25 februari 1843, sida 1

två träbitar, för att kalla sin flock till aftonbön Med sitt långa, hvita skägg, sin svarta mössa och långa, svarta rock, sin pittoreska ställning och sin primitiva sysselsättning, liknade han en vaktande ande, irrande på Marathons gränser, såsom ett minne al dess fordna ära. Han kom ned till klostret att mottaga mig, gaf mig en faderlig välkomsthelsning, utbredde en matta på golfvet och återvände till sitt kapell. Jag följde med och såg hans lilia flock samlas. Plöjaren kom upp ifrån slätten och herden kom ned ifrån bergen; den gamle munken gick förut till altaret, och alla knäböjde samt lade sig framstupa på det ojemna golfvet. Jag betraktade dem med stort intresse. I städer och byar bade jag sett mycket af Grekernes gudaktighet, men det var ett skådespel af utomordentligt intresse att se dessa vilda, laglösa män samlade på detta ensliga berg, att, efter sin upplysning, af bjertat dyrka sina fäders Gud. Jag kunde icke följa dem i deras långa och ofta upprepade knäfall och nedkastningar, men min unge Grek, liksom för att både ersätta min oskictklighet och visa huru man bar sig åt i Athen, var häri den förnämste. Då gudstjensten var slut, åtföljde flere af dem oss till klostret; den gamle munken utbredde åler sin matta och framsatte sin tarfliga kost af bröd och oliver. Jag tillade det jag medförde från Athön, hvarpå vi åto vår qvällsvard. Om jag dömt efter utseendet, så skulle jag tvekat alt sofva ihop med sådane kamrater, men åsynen af deras uppriktiga gudaktighet ingaf mig förtroende. Ehuru jag Jåde läst ch hört att den italienske banditen giek till alaret att bedja om förlåtelse för de brott I han ämnade begå och, innan han tvältat bort blodfläc