Aftonbladet – 23 februari 1843, sida 2

NORRAN er VER VATTNA Freh3A ——-—— seller att sel Genast då locket öppnas möter e en mysteriös lukt af på en gång törnrosor, liijo och äpplen. Samma lukt ha ock bondfolkets klä der. Det är derföre man, vid inträdet i en landt kyrka, under gudstjensten, finner en egen aro matisk atmosfer. Tvers öfver: kistlocket, (son utvändigt vanligtvis är brunfärgadt med bjertbli flammor, samt inuti fullklistradt af deviser, tän kespråk, hvarjebanda små träsnitt och karamells: papper i olika färger) är fästadt ett snöre, dervic hänger pigornas förnämsta bufvudbonad, den oum bärliga, ärbara pigmössan,, broderad med röd tusingar, på blått fält. Der bredvid hänga di så kallade styckena eller linen,, mössans oåt skiljeliga bihang, krusade och styfva som papper samt vidare några röda, blå och svarta perdu band), bvilka nyttjas som hårstryklar, och äf ven hafva sin everdeliga plats uti locket. Vit ena ändan af kistan befinnes en liten låda, son är anbragt på tvären, och mot hvars lock van ligtvis det stora locket stödes. Detta är nipper lådan. Här förvaras silkesklädet,, handskarn samt psalmboken med sina brinnande bjertan oc! vakna jungfrur på permarne samt en speland David till vignett, och en färgad tuppfjäder til märke vid syndabekännelsen. Till grannlåtslåda hörer också måbända en länk blå elter röda glas perlor, med ett vidhängande något långlagdt bjerta formadt af en röd, i trekantiga fasetter slipat glasbit med infattning af bly, samt tilläfventyr elt tätt hopviket sockerduks sköte, eller för kläde, med sina omvirade band, och den, fö kyrksamma flickor så vigtiga, paljetterade akrydd dosan, sedan sista marknaden fylld af ingefära sockergryn med coriander och små sockerbitr