Aftonbladet – 23 februari 1843, sida 2

men samma benämning kan man gifva åt många af de för menskligheten vigtigaste sanningar oml rättvisa och moralitet, samt om de rätta grun-) derna för sambhällens styrelse. Ja! de flesta predikningar i kyrkorna gå äfven ut på att be-! fästa sådana allmänna fraser om sedlighet och kärlek till nästan, i åhörarnes bjertan. Men det blir icke derföre mindre vigtigt för ett lands politiska opinioner, om sådana sanningar förmå att göra sig gällande och omfattas af personer med inflytelse och betydenhet, och i detta hänseende, visade det sig under, restaurationen, att Benjamin Constants, general Foys, Casimir Periers m. fl. ord och fraser icke gingo förlorade, oaktadt desse ledamöter ända till sista ögonblicket besegrades i omröstningarne af en oerhörd majoritet inom sjelfva. den korrumperade kammaren. Författaren i Dagligt Allehanda synes således hafva haft orätt, att klandra herr de Eamartine för det hans opposition bestått endast i ord; ty ett tal består ju endast af sådana, och utan tvifvel är det icke herr —X:s— mening att herr de Lamartine hade bordt eller ens kunnat bete sig handgripligt och taga systemet eller någon af ministrarne i kragen. Att fraserna hade en viss allmänlighet — ehuru talaren äfven yttrat sig om fiera speciella åtgärder — egde väl sin naturliga grund, dels deri att talet innefattade en trosbekännelse öfver hans politiska ståndpunkt, dels ock i sjelfva öfverläggningsämnets beskaffenhet, som angick regeringssystemet i det hela. Vi hålle visserligen med D. A. så till vida, att vi äfven anse fransmännen i allmänhet något svaga för deklamationer, äfvensom det ingalunda är vår tanka, att herr de Lamartine i egenskap af praktisk statsman eller organisatör, är att betrakta såsom den förnämsta mannen i Frankrike; ja! det har stundom till och med synts, att ban låtit nog mycket hänföra sig af sin poetiska fantasi; men med allt detta bar dock hans uppträdande på de demokratiska ideernas sida en stor vigt, genom hans stora personliga anseende för sin karakter och sitt snille, och så mycket mera, som det icke är mer än några månader sedan han hade tillbud att ingå i ministeren, om han hade velat emottlaga det. Hr —T— har i sin ifrågavarande artikel icke heller varit nådigare mot den Svenska oppositionen än den Fransyska. Sedan han förklarat att ingenting lumpnare finnes än den förra, sätter han den sednare i bredd dermed, dels för brist på uthållighet, dels för det den nöjer sig med ord. Detta omdöme anse vi alitför hårdt både mot den ena och andra oppositionen. Om man rällvisligen måste förebrå den Fransyska oppositionen en alltför stor eftergifvenhet i afseende på statsutgifterna, så har dock den delen deraf, till hvilken herr de Lamartine nu slutit sig, eller den k. venstra sidan, yrkat valrättens utvidgning, bestridt förföljelserna mot pressen ochi det hela stridt så mycket den kunnat mot den riktning systemet på de sednare åren tagit mot allenastyrandet eller såsom det i Frankrike kallas: den oföränderliga tankan, 0. s. v., likasom den Svenska oppositionen i sak föreslagit. många reformer; men icke är det dess fel; om den tills vidare varit underlägsen till antal, och om dess bemödanden måst stadna vid ord och förslager när den blifvit öfverröstad. Hvad vårt bondestånd vid sista riksdagen angår, så är det väl sennt, att det företledde en utomordentligt vacker och sällsynt anblick genom sin enighet; men orsaken, hvarföre icke så många ordstrider der behöfde ega rum, var just denna enighet i opinioner. Hade majoriteten varit mera obestämd, så hade nog ordstriderna blifvit starkare. Dessutom vete vi ej annat, än att oppositionen i de andra stånden förfäktade samma åsigter i sak som bondeståndet, och icke heller kan man förebrå den förra någon serdeies elftergifvenhet, då debatterna i de tre stånden voro vidlyftigare än i bondeståndet och votering och talrika reservationer egde rum vid nästan hvarje vigtigare tillfälle. Helt annat är det, om D. A. med pbrist på uthållighet menar, att många af Riddarhusets medlemmar från landet snart trötlnade vid riksdagen och hemreste. Ehuru, allt det förestående är nästan sjelfklart och endast innefattar hvad de fleste läsare af Allehanda-artikeln troligen sjelfve anmärkt, ha vi dock trott det ej skada att serskildt erinra derom, helst vi förmode att D. A. redaktionen sjelf i det hufvudsakliga med oss instämmer. Man bör dessutom lägga märke dertill, alt herr de Lamartine, då han nu uppträdde på oppositionens sida, sjelf uttryckligen förklarade, alt han visserligen icke bade det anspråket alt derigenom medföra segren åt detta parti, utan tvertom uppskattade dess aritmetiska styrka till en början ganska ringa. Den delen af hans tal, som handlar härom och der han uttrycker sin ölvertygelse om huru de stora och ädla ideernas anhängare småningom skola vexa, är i vårt tycke en af dess vackraste delar. Vi kunna icke sluta dessa anmärkningar utan att i sammanhang dermed återkomma till det; kändliga ntfill cam Riot I oåkr mAorde mot ett