Aftonbladet – 23 februari 1843, sida 2

den som försmälter tbronerna, aristokratierna och dynastierna i ett enda stort mnationelt intresse, 9ch den som underordnar alla landets stora varaktiga intressen under dynastiernas, thronernas och aristokratiernas vexlande intresse; att verlden nu gjort sitt val emellan båda grundsatserna och valt det bästa, Att en styrelse och ett statsskick, som upprunnit ur en revolution )behöfver en grundsats, och att denna är grundsalsen af en vis och sig utvecklande demokratin; att hon måste vara en regering för massorna, för intelligensen, för arbetet, eller också blir inngenting; att hr de Lamartine talade mot pärskapets ärftlighet, mot septemberlagarna(åt hvilka det vattnats vår Stadstidning i munnen), och mot befästningen af Paris; att han högt omnämnt förödmjukelsen af en konstitution och af en tribun, som samtycka till alt låta sig beherrskas af bastioner; att han med värma klandrat regeringens försök att administratift rekrytera valen och kringgå opinionens frihet man för man, familj för familj, samvete för samvetor; att han dervid tillika brännmärkt reg:s oförmåga emot de mäktigare korporationsintresseno; att han dristat sigförutsäga, att det ej skali blifva unnadt ett system, som på laglig väg inkräktar, som skyggt, men ihärdigt, beröfver landet stycke för stycke, det som bordt bibehållas af tio, ja femtio års eröfringar, att segra öfver den nyare demokratiens organisation och utveckling; alt man utsår intriger, personliga favörer och folkrädslor i landet, m. m. Man bör vara nog billig att medgifva, det så många sanningar, framkommande på en gång och så träffande öfver en bank, icke kunde annat än verka ett häftigt uppror i de reaktionäres och absolutistiskes läger öfver hela verlden; det är, ehuru egentligen icke nytt, i sjelfva verket mer än de gerna på en gång kunde smälta och vida mer, än man förut sett på ett ställe i någon oppositionstidning : Sverge. DPeremot är det icke så alldeles utan förundran vi erfarit, att Dagl. Allchanda så der temligen instimt i samma förkastande omdöme, som ultrapressens, då en författare i Dagl. Alleh:s Måndagsnummer, undertecknad —Xx—, temligen afgörande yttrat, att Hr de Lamartines nya position och förklaring i sjelfva verket ingenting betyder, att han endast ,sväfvat ut i allmänna fraser), alt i allmänhet ,ingenting lumpnare finnes än Oppositionen i Deputeradekammaren,; att författarer i Allehanda visst icke skattar talet högt; at jhan ej kan kalla det vältalighet, att säga på sex spalter, hvad som kunnat sägas på två; alt del blott är i England man förstår alt gå rom sound: to things,; alt den franska oppositionen ikna den svenska deruti, alt den dels icke håller ut dels alltför mycket nöjer sig med ord, hvari från Bondeståndets likväl beskedligt undantages Oc Ve Det var lätt att förutse, det den devuerade pressen icke skuHe underlåta att begagna sig a ett så kraftigt understöd, som detta uti ifrågavarande fall för dem utgjorde; också finnes det mer stor salfvelse aftryckt i Biet för i går, i samm nummer, der på en annan sida en af Dagl. Alle handas medarbetare, med utsatt namn, öfveröse med de råaste skällsord, som ännu stått i någor tidning att finna: (Såden är konduiten på de hållet på erkänslans vägnar.) Det är ett af dess: handtag, som Allehanda någon gårg, fastän sällan äfven i temligen betydande ögonblick råkat lemn: motståndarne, då Dagl. Allehandas utgifvare san nolikt varit förhindrad att sjelf skrifva den le dande artikeln, och som alltid tillgripas med be gärlighet på andra sidan, emedan de förekommi i en oppositionstidning. Denna sistnämnda om ständighet, samt att läsarne i allmänhet, som e kunna veta hvem som skrifvit den eller den artikeln, hålla sig endast till tidningens omdöme såson moralisk person, ger anledning att uppehålla os ett ögonblick vid gårdagens Allehanda-artikel cci fråga, huruvida man icke ganska ofta, ja kanske 99 gånger af 100, får i fransyska, engelska oct svenska debatter läsa både sex och tio spal ter af vida mindre vigtigt innehåll, än t. ex. Hi de Lamartines ofvanstående yttranden, hvilka åt minstone i vårt tycke kunna jemföras med det kärnfullaste vi nyligen sett i någon tidning, med undantag af Dagl. Allehandas artiklar ang. Friedr Sehmidts historia om Schweden unter Karl XIV Johann; men som också icke fordrat så litet utrymme? Hr —z— i D.A. framställer de engelska parlamentstalen såsom en motsats till.de fransyska i sakrikhet; men om man behagar slå upp berättelserna i de sist utkomna the Times eller Morning Chronicle ,om den nyligen passerade adress-debatten derstädes, så skall man finna tal, hvilka äro dubbelt så långa som Hr de Lamartines och icke inneBålla mera isak, ehuru talarne ändå bestått af de berömdaste personer i England, såsom -lord Brougham, sir Robert Peel m. fl., och i allmänhet. är det kändt, att inga hafva en sådan förmåga att yttra sig på bredden, som Engelsmän och Amerikaner i deras lagstiftande församlingar. i — LR UA ARR ARR IA KI å