Aftonbladet – 22 februari 1843, sida 3

Combas, ej långt från Montfaucon, der man tillagar såser och soppor, hvilka säljas af de flesta restauratörer i Paris. Dessa soppor tillagas — ej af hästkött, det vore för dyrt — utan af skinnet af döda hundar och kattor, samt af råttor, hvilka finnas istor mängd. En trovärdig man försäkrar, att saken så förhåller sig, och spekulationen var så god, att en konkurrens nyligen öppnat sig vid Grenelle, sannolikt för venstra Seinestrandens behof. Samme person fann i nägra af de imisstänkta charcuterierna kotletter af sjelfdöda hundar, hvilka såldes under namn af fläskkotletter. — Likaså var det kött, hvilket begagnades till den: korf, som säljes under namnet fromage dItalie, en blandning af de vämjeligaste djurs kött. Polisen är imedlertid i mycket bryderi om hvad straff den skall pålägga denna skändliga handel, då ingen lag stadgar något derom. — Tidningen Courrier Francais berättar om en Fransyska, som varit gilt med en Ryss och efter dennes död kommit till Frankrike för att samla 2,600 francs, med hvilka hon ville friköpa sina sex barn ur lifegenskap. Hon erhöll likväl blott 900 francs, hvarmed hon anträdde återresan, men i Berlin kom konungen af Preussen henne till hjelp, skänkte henne 2,500 francs, bestod henne fri resa och gaf henne rekom mendationsbref till kejsaren af Ryssland, så att hon i vår lärer komma i tillfälle att äterresa till Frankrike med sina barn. . — SLAFVARS RYMNING. Efter slafveriets afskaffande i de engelska kolonierna, fly slafvar från de närgränsande länderna ofta till dessa säkra orter. Så kommo. d. 3 December, 42 slafvar från den franska kolonien Martinique lyckligt till S:t Luciakusten i en öppen båt, churu ett franskt örlogsfartyg eftersatt dem, så snart deras flykt var upptäckt. — ÖpEHACHIGT skäMT. Den 46 Nov. sistl år icmnades ett fat, adresseradt till ett hus i Charlestown, ombord på ett segeifärdigt fartyg i NewYork. Fatet föreföll kapte nen misstänkt, han lät öppna det och fann deri två qvinnliga lik i spiritus vini. Vid undersökning af liken befanns dock, att begge qvinnorna (den ena var en hvit om ungefär 24, den andra en .negrinna om 40 år) dött af sjukdomar, men ej på våldsamt sätt. Mcningen var väl således blott väma dem, till hvilka fatet var adressceradt.