Aftonbladet – 22 februari 1843, sida 3

TEESE EREKTION ODER ställning. Han brukade sjelf omtala, att han den tiden svarat en näsvis junker, som påstod at! adjunktus betydde kappsäck, att det ofta finns mer värde i kappsäcken än iegaren; hvarvid han alltid brukade tillägga, alt hans högvördighet biskop Wallqvist, som var närvarande, skrattat rätt mycket åt detta fintliga svar. Magistern var, som sades, en förbålt beskedlig karl, fast prosten påstod, att han inte kunde messa och ännu mindre predika; men så kunde han i det stället jaga gräflingar och harar; fiska, åka kälkbacke och spela träkarl; om vintern tog han räfvar i sax och läste latin med ett par ungdomar som bodde i grannskapet. Hos ungdomen på stället stod han dock icke synnerligen väl anskrifven: var alltid i vägen då han skulle koka sin räfsmörja och kunde sällan så eller stå till pass. Man rynkade på näson och påstod att han luktade lavendelolja och lök (tvenne hufvudsakliga ingredienser i den omtalta räfsmörjan) och att hans stöflor voro smorda med ran. Icke desto mindre tog han sig rätt väl ut, kallade prosten för farbror och skötte sitt kall, om icke just med kallelse, åtminstone med frit, och det efter prostens anvisning och föreskrift. Jm den sistnämnde någon gång sade: bror kunle väl tilta på sina predikningar litet bättre hemna, så han inte behöfde stå och bliga i Eoncepet, som om han läste upp kungörelser, svarade len andre ganska lugnt: Uitta på? näg Uttar jag su dem, både hemma uch på predikstålen. örmanade prosten honom att litet bättre hålla onen med orgeln, så invände han med en viss nyndighet, i det han körde tvenne finger inom valsduken och gjorde en knyck på hufvudet, som