Aftonbladet – 21 februari 1843, sida 1

elbudet, som lefver i den tron, att han eger inflyt d tande; begges kända gränslösa fåfänga skall icke mindre än deras kabinetters afundsjuka mot det ryska bidraga att styrka de turkiska ministrarne i tron på deras rättighet i denna fråga och i motståndet till återkallandet af stadfästelsen, ehuruväl de icke kunna dölja för sig, att Rysslands ståndaktiga påstående i denna fråga, en hotelse en trupprörelse, endast kunde öka ryska inflytelsen, i fall icke till och med ett allmänt krig blefve följden, Ihvilket imedlertid ännu synes aflägset, emedan — T det fruktas af alla. Österrike har beräkna t detta vid första ögnakastet och visligen uppmuntrat så väl Ryssland som Porten till foglighet och försoning, ja till och med hyst det hoppet, att Ryssland icke skulle göra något påstående om den nya ordningens omstörtande, utan genom baron ILievens person verka derhän, att det ryska ele) mentet kunde göra sig plats och intränga i Servien, så att för framtiden dylika revolutioner i I furstendömena skulle förebyggas. Men kejsar NiÅ colaus visar genom sitt bref till sultan mindre ihåg för foglighet, och österrikiska kabinettet lärer I väl, sedan det tagit motiverne dertill i öfverTI vägande, förena sig deri.) Saken har komplicerat sig mera, än man förmodade i början. IInom Porten herrskar mycken rörelse; icke så mycket för de allmänna följdernes skull, som för j det att en hvar af de höge embetsmännen fruktar att förlora sin plats, hvilket naturligtvis inIträffar vid hvarje betydlig politisk tilldragelse. I Turkarne lefva i den falska tron, eller söka åtminstone att inbilla sultan, att de kunna bjuda Iryssarne spetsen; derföre kallade man trupper Ifrån Åsien till Adrianopel, för att öka det dervarande lägret. Vi känna ur säkra källor, att Ibela den besoldade armåeen uppgår högst till 73,000 man, af hvilka 42.000 äro kavalleri. Turkiska infonteriet är det bästa de äga, men officerarne äro fullkomligt oskicklige; kavalleriet är uselt; en ringa del af artilleriet — preussiska officerares förtjenst — är godt. Hvad vill, hvad kan Porten med dylika krafter? Annu aldrig var dess arme så obetydlig. Dess flotta är — så vackra och stora de 44 linieskeppen än äro — lika så onyttig; grekiska matroser finnas icke mera derinom, de turkiska äro ohbjelplige; icke inöfvade, känna de icke sjön, ty nästan hela flottan inskränker sina kampagner till Bosphoren, der den ligger för ankar -bela sommaren, helsar sultan, då han visar sig, och saluterar vid alla högtidligheter. Kapudan Pascha, Tahir, betraktad såsom en duglig individ, förstår icke mycket mer än en annan turk, har icke gjort något, för att äga inöfvadt manskap och officerare. Med sådane medel gör man icke något krig, man låter slå sig, förstöra sig. Det vore möjligt, ja sannolikt, att England och Frankrike, i fall Ryssland skulle intaga en hotande ställning, förklara sig öppet emot detsamma, samt att Österrike och Preussen då skulle förblifva neutrala och slutligen uppträda som medlare, hvaraf följden kanhända blefve, att hvarken Michael eller Alexander, utan en tredje blefve furste af Servien. Men, som sagdt, en hvar skyr den öppna striden. Ryssland har alltsedan de sista krigen det största inflytandet i Konstantinopel, emedan det besegrat turkarne, och hvad är inflytande hos turkarne annat än fruktan! Om det vore grundadt på redlighet och uppriktighet i tänkesätten, på sann vänskap och välvilja, så skulle Osterrike hafva detta inflytande. Men som denna makt menar redligt med Turkiet, så aktas föga eller alls icke på dess ord. Om Österrike såge lugnet och freden tryggade, skulle det alldeles icke önska sig något inflytande; ty det är för litet fåfängt; men som det är öfvertygadt, att kriget endast undvikes genom bibehållandet af Turkiets status quo, så önskar det, att dess upplysta råd må blifva hörda och följda. Osterrike skulle kunna utöfva det största inflytandet i Turkiet; det behöfde blott hota, uppställa en armckorps vid gränsen, då vore det ) Den här antydde versionen motsäger återigen de sista uppgifterne öfver serviska angelägenheternes ställning. Motsägelserna äro imedlertid nu så talrika, att det knappast återstår något annat, än att inregistrera dem i afvaktan på framtida upplysningar.