Aftonbladet – 21 februari 1843, sida 1

medvetande , sanningskärlek och hennes god anlag.a Detta är några fragmenter af Laura Bridgman: enkla, men högligen intressanta och lärorika historia. Namnet på hennes välgörare och vän, som skrifvit den, är doktor Howe. Jag hoppas och tror, alt det ej finnes många menniskor, hvilka sedan de läst dessa sidor, kunna höra detta namr med likziltighet. Utom den berättelse, ur hvilken jag hemtat detta utdrag, har doktor Howe offentliggjort en annan. Den beskrifver hans lärjungse aastiga framsteg i andligt hänseende under det förlidna året, samt fortsätter hennes lilla historia ända till slutet af sistlidne år. Det är anmärkningsvärdt, att, liksom vi drömma i ord och hålla fantasisamtal, under hvilka vi tala både för oss sjelfva och för de gestalter, hvilka synas för oss under dessa nattens visioner, så brukar hon, som ej har några ord, sitt fingeralfabet i sömnen. Och man har varseblifvit, att då hennes sömn afbrytes eller störes mycket af drömmar, så uttrycker hon medelst fingrarne sina tankar på ett oregelbundet och förvirradt sätt, liksom vi under samma omständigheter skulle otydligt mumla dem. Jag bläddrade i hennes dagbok och fann den skrifven med en vacker, läslig, rund stil, samt i ett språk, hvilket var mycket begripligt, utan någon vidare förklaring. Då jag sade, att jag gerna skulle vilja se henne skrifva, bad henne läraren, som satt bredvid benne, på deras språk, teckna sitt namn två eller tre gånger på en pappersbit. Då hon gjorde detta, märkte jag att hon städse med. venstra handen följde den högra, med hvilken hon naturligtvis skref. Ingen linie var