Aftonbladet – 21 februari 1843, sida 1

TURKISKA RIKETS BELAGENHET. (Korresp. artikel från Konstantinopel.) En ny kris nalkas för Turkarne. De stora makterna måste erkänna, att detta rike icke kan ega bestånd utan främmande ledning. Sultanen måste inse, att han icke kan framhärda på den bana han beträdt.. Hvad som till följe deraf kommer att ske; huru den serviska frågan kommer att lösas, fördrista vi oss icke att förutsäga. Amnen till framtida statshvälfningar, hvilkas verkningar icke kunna beräknas, finnas 1 Orienten, emedan Turkiet icke erbjuder någon garanti för sig sjelf. Ryssland betraktas af hela Europa såsom den allmänna fienden, ehuru dess styrelses erfarenhet och eftertanka garantera, till en del, lugnet. Men hvad vill Ryssland, hvad kan det vilja och önska? Det lär blifva svårt för en hvar att utstudera; de högjsta veta det knappast sjelfva kanhända. Hvad det för närvarande eger och önskar, är det möjligast största inflytande här. Ryska nationen i allmänhet, så väl som hvarje enskild medlem deraf, ser, om ock ej sig, åtminstone sina barn, hemmastadda i Konstantinopel; allt hvad som hör till grekiska religionen,. väntar sig från norden lycka och befrielse. Men, ryska regeringen kan icke för det närvarande vilja framkalla detta med våld, om ock de enskilde, i sin ifver och tro, att de arbeta för sin regerings afsigter, till hälften i smyg rätta sina handlingar derefter. Ryssland har haft gynnsammare ögonblick och icke vågat det, mycket mindre lär det våga sådant nu, då politik, ångbåtar och jernvägar i hela vestra Europa lätt och hastigt skulle kunna tillvägabringa förbund och medel emot hvarje våldsamt försök. Huru försigtigt denna makt går tillväga, icke vill gripa in för häftigt och rädes för framtiden, bevisar dröjsmålet i serviska frågan. Ryska hofvet ville först öfverenskomma med österrikiska kabinettet såsom det närmast angränsande, och försäkra sig om furst Metternichs medverkan. Dertill hehöfde det tid. Nära tre månader måste hr Buteniew vänta på instruktioner och inskränka sig att protestera emot den, af Porten honom tillsända, men ej antagna valstadfästelsen för den nyvalda fursten. Afenahanda skäl sändes baron Liewen öfver Wien till Belgrad; han skulle lemna sitt hof underrättelse om hvälfningen och det nuvarande tillståndet, efter hvilket petersburgska kabinettet ville fatta sina vidare beslut. Men då kejsar Nicolaus mot sin förmodan erfor, att Porten redan stadfästat valet af Furst Alexander, ändrades, såsom det synes, hans åsigt; ty: herr Buteniew erhöll en skrifvelse från kejsaren till sultan, i hvilken denne varnades, gjordes uppmärksam på det goda förhållandet med hans fader Mahmud och de traktater, som hade bestånd; äfven yttrades den förhoppning, att han skulle gifva saken en sådan vändning, att de väns:apliga förhållandena till följe deraf icke skulle störas. Herr Buteniew öfverlemnade skrifvelsen egenhändigt; sultan läste den sjelf och afvaktade ryska sändebudets tal, men då denne icke yttrade något och de närvarande af landets dignitärer så väl som sultan sjelf råkade i synbarlig förlägenhet, frågade den sednare slutligen Herr Buteniew, om han icke hade något att säga honom, hvarpå denne svarade, att då hans kejsare skrilvit sjelf, tillät vördnaden för dem båda honom icke att tillägga något. Sultan yttrade den förhoppning, att allt skulle biläggas lem emellen, och anbefallde Sarim Effendi synnerigen denna angelägenhet. Porten ser sig itrångnål, men hoppas på råd och hjelp af Frankrikes jdmjuke representant, som alltid är tillreds samt ultid vill göra sig vigtig, och på engelska sände