Aftonbladet – 20 februari 1843, sida 2

före det. Men nu syntes sanningens ljus uppgå fö benne; hennes förstånd började arbeta: hon märkte att hon nu besatt medlet att sammansätta ett tecke: af något, som stode för hennes själ och att visa dett för en annan själ, och genast strålade hennes anlet af menskligt förnuft; hon kunde ej mer jemföras me en hund eller papegoja — den odödliga själen gre nu begärligt den nya föreningslänken med andra sjä lar! Jag kunde nästan bestämma det ögonblick, d denna sanning grydde i hennes sinne och göt lju öfver hennes ansigte. Jag såg, att det största hin dret nu var undanröjdt, att derefter blott tålamo och ihärdighet voro af nöden, ty det, visserligen svår upphinneliga målet låg öppet och klart framför mit Resultatet är lätt berättadt och lätt att förstå, me så var det icke med förfaringssättet, ty många vecko af, efter utseendet, fåfängt arbete förflöto, innan ma kom sä långt. Då jag nyss sade, att ett tecken gjordes, så vi det säga, att läraren sjelf förrättade handlingen; ho kände dervid på hans händer och eftergjorde dera rörelser. Sedan anskaffades en sats metalltyper, på hvilka ändar bokstäfverna i alfabetet befunno sig, äfvenson ett bräde, hvari fyrkantiga hål voro skurna, i hvilk hon kunde sätta typerna, så att man blott kund känna ytan a! bokstäfverna. DBå man nu räckte herne t. er. ett pennstift elle en klocka, så valde hon de till ordet hörande bok stäfverna, ordnade dem på sitt bräde och syntes läs detta med nöje. . På detta sätt öfvades hon i flera veckor, tilldes hennes ordförråd var större. Då skred man till de vigtiga steget, att lära benne att framställa bokstäl verna genom sina fingrars ställning, i stället för at göra det med tillbjelp af det obegväma brädet oc typerna. Hon lärde detta fort och lätt, ty henne förstånd hade begynt arbeta och hennes framsteg vor betydande.