Aftonbladet – 18 februari 1843, sida 2

penadt nattarbete, hvarjemte i densamma klagas öfver obilligheten, att bringa äfven de arma stackars barnen till arbete på söndagen, eller, som insändaren yttrar sig, patt förderfva plantan den tid den skulle slå rötter,. Insändaren skall hafva yttrat, att om sådant söndagsarbete också skulle kunna bevisas ske blott om morgnaårne, så är dock säkert, att det alltid utsträckes till kl. 40 f. m., så att barnen i alla fall hindras besöka gudstjensten. Flygande Posten berömmer denna artikel på allt sätt, såsom ganska läsvärd, och utmärkt af en vacker anda och syftning, men anser sig icke kunna, under nuvarande förhållanden, intaga den, i anseende till dels de något skarpa uttryck, som på flera ställen deri förekomman, dels den hos flera personer rådande -tankan, att FI; P. har för afsigt att uppvigla folket. Denna och ett par andra omständigheter äro temligen betecknande för ställningen i Norrköping. Detär nämligen bekant, alt Flygande Posten är ett blad, som bestämdt förklarat sig icke vilja bära någon viss politisk färg och icke heller gjort det. Dess redaktion kan således omöjligen hafva försyndat sig hos den devuerade haute volgen bland autoriteterna och borgerskapet på stället, emedan de små glimtar i anmärkningsväg, som dess red:s rättskänsla någon gång framkallat, kunna anses temligen motvägda af dess apostrofer till oppositionen i hufvudstaden vid andra tillfällen. En sådan tidningsredaktion ser man nu imedlertid så godt som rent af nödgas bekänna, att den väl ville, men icke tilltror sig framlägga en artikel af den beskaffenhet, som deh nyssnämnda! Jemför man nu härmed samma tidnings synbarligen äfven obligerade tystnad öfver de sednaste uppträdena vid högtidligheternai staden, samt härtill ytterligare ihågkommer, huru skarpt det andra bladet,. Norrköpings Tidningar, nyligen skrupensade upp Flygande Posten, på blotta misstankar, att den lät leda: sig af någon sympati för det ringare borgerskapets intressen, så får man ett begrepp om den allrådande öfvervigt, som den goda stadens aristokrati utöfvar, och deraf kan jemväl slutas, ,att om de arbetande klasserne i Norrköping sknlle ega något fog till klagomål, så blir det åtminstone icke den stadens tidningar, som hjelpa dem, att få dessa klagomål offentliggjorda. — I sammanhang med ofvanstående, torde det imedlertid å andra sidan äfven vara skälatt nämna, att den, som vill begifva sig till Norrköping, för att på stället skaffa sig en bestämd öfvertygelse om hvad af dess styrelse göres och låtesp, kan erhålla en sådan genom Hr Brukspatronen och Ridd. John Swartz, som i ett bref till Östgötba-Correspondenten af den 44 dennes erbjudit sig att !emna och anskaffa autentika upplysningar,. Kungörelser härom är så intressant, att vi anse oss böra meddela den in extenso: Då Tit. haft den. olyckan att hittills, genom sina anonyma Correspondenter, endast erhålla ofta alldeles sanningslösa, nästan alltid förvillande framställningar om hvad-i Norrköping af dess styrelse göres och låtes, så tager jag mig friheten hemställa, om ej Tit. skulle vilja personligen på stället skaffa sig en bestämd öfvertygelse. om det ena och andra. Jag erbjuder mig i sådant fall, att lemna och anskaffa authentika upplysningar, deraf -Tit. sedermera kan bedömma, buruvida många samhällens inre styrelse öfverträffa Norrköpings i. kärlek för oberoende och menniskorätt, i vård om samhällets angelägenheter, i uppoffringar föl dess väl, och i omsorg för den fattigare klassens så ungdom som ålderdom. — Tit. täckes inse, att detta erbjudande af mig göres för att motycrka den upplösningsanda Tit. tidning synes vilja bemöda sig att intvinga i vårt samhälle. . Jag har trott attiärlig öppenhet och full sanning äro de enda värdiga medlen för en sådan motverkan; och derföre dessa ord från mig. Jag beder endast ytterligare, att, om mitt anbud antäges, Tt. behagade underrätta mig på förhand om dagen, på det jag må med säkerhet vara i staden. : Odmjukligen Norrköping den 41 Februari 1843.JOHN SWARTZ., Innehållet af denna skrift visar väl, att anbudet om Hr Swartz benägna ledning för den, som vill söka sanningen i Norrköping, egentligen. gäller Östgötba-Correspondentens redaktion, men Hr Brukspatron Swartz kända liberalitet ger all anledning att det. äfven kan utsträckas till andra. Östgötha-Correspondenten å sin sida har funnit sig något förundrad öfver skriftens början, som icke synes alldeles fri från en liten anstrykning af harm, enär Hr Swartz uttalar en allmän fördömelse öfver alla GCorrespondentens underrättelser från Norrköping, utan att citera något enda specielt exempel på dess förmenta sanningslösa framställningar,; och Correspondenten åberopar; till svar härpå, att han, långt ifrån att i allmänhet klandra, tvertom berömt de flesta af Norrköpings inrättningar, hvilket likväl ej måtte skett fullt nöjaktigt. För vår del känna vi icke hvad plats Hr Swartz innehar i staden Norrköpings styrelse, som kunel ERT) RET ERE REN er ARR