Aftonbladet – 18 februari 1843, sida 2

Kanhända skulle ni vänta mig! Hvad var då natt göra? Jag skickade i mitt ställe en vän, som icke skulle förråda min hemlighet; jag hoppades att bedraga er, jag hoppades och fruktade det. Ni kunde älska benne, ty hon var vacker; ack, jag led tusen qval under detta mötel Ert nbref, er befallning hafva ryckt af nig den hemplighetsfulla slöja, bvari jag insvept mig; men jag ber er, på mina knän bönfaller jag att icke fordra mitt namn! Bibehåll af mig ett minne, oänptastadt af milt utseende! Tro på mitt snille och mitt hjerta, och måtte detta blifva allt hvad ni känner hos mig! Ni har bållit ert riddarord i det ni bifallit min väns bön. Och jag, har jag pingen rättighet hos er? Jag ber endast om en nåd; skall den förnekas mig? Farväl, sire, fare väll Då ni känner några bekymmer, var förpsäkrad om, att i er omgifning finnes en, hvars hängifyenhet består alla prof. Tro, att ingenting i verlden kan utplåna eller försvaga den. Låt mig bibehålla min mask för att älska er, och tro ,mig på mitt ord ID Sedan Ludvig läst detta bref, satt han länge tankfull; derpå fattade han pennan och skref endast: Jag skall alltid minnas, men aldrig hoppas. ,Skicka detta till grefvinnan S:t Leu, Richelieu, sade ban, tillika med en öfverstefullmakt åt de Fressanges, som skall gifta sig med hennes syster. Jag rekommenderar detta uppdrag, de! brådskar dermed.n Och er kärlek, sire?) 5 Låt oss gå till drottningen; bon skall bli förtjust att få mig till moitie i spelet och min huf vudvärk är för alltid försvunnen.) Tjuguem år derefter spelade Ludvig trictrac. hos markisinnan Pompadour i sällskap med gret vinnan de Baubourg och hertig de Richelieu. Mar talåde om . maskeradbalerna. Markisinnan sade att de skulle vara charmanta det året, att de voro mycket roliga och alt kungen borde gå dit