Aftonbladet – 18 februari 1843, sida 2

Då jag igenkände er hos mor Gillette, blef ja ,mer öfverraskad än jag kan säga. Det förefö! mig som ni skulle rådfråga henne i någon kär leksaffär.. Kärleken är så vantrogen! Nyfiken heten blandade sig deri och jag föresatte mig at pöfverraska och utlocka er hemlighet. På bale öfverraskades jag af er röst. Utan tvifvel skull jag hafva tillbakavisat denna tanka som en in pbillning, om den kommit för mig en timme för ut. Ert sällskaps uppförande öfvertygade mi ptill fullo. Jag följde edra steg, och ni vet resten Men hvad ni icke vet och aldrig skall fått veta var det intryck som edra ljufva ord — sann; neller låtsade, gjorde på mig. Jag lät hänför mig af en förtrollande illusion och glömde, en faldigt nog, hvem jag sjelf och hvem ni var Snart begärde ni se mig, och detta blef det grym maste prof, ty det återkallade mig till mig sjell ,— jag kände att detta var omöjligt. Jag bestrer då denna proposition såsom allt för aflägsna från min böjelse, Jag önskade att qvarlemn bos er ett ljuft och outplånligt intryck, i det ja pbibehöll denna hemlighetsslöja som så snart öl pvergår till kärlek. Ni sade mig: jag skall aldri nglömma alt jag har er all tacka för mitt först nöje. Jag kände att det måste stanna dervid Ni har fordrat att det skall blifva annorlunda jag måste underkasta mig och vi äro skiljda åt. Då jag skiljdes vid er, sire, då jag tänkte p alt jag följande dagen -skulle återse er, intagande liflig, som ni nyss förut varit, slog mitt hjert så häftigt, alt det blef mig en plåga Denna ly sande inbillning skulle snart lemna rum för verk ligheten Jag måsteaftaga min mask! detta c gonblick framställde sig för mig i all sin fas; pJag är ful, sire, ja tll den grad, att ja pnieke kan hysa ens det minst aflägsna hopp a cbehaga någon. Jag har redan längesen tagit mi parti i det fallet, i tanka att på detta sätt und pvika ålderdomens saknad; först nu har jag likv märkt hvad min fulhet kommit mig att förlora