Aftonbladet – 16 februari 1843, sida 3

rörelse af förvåning, som hon likväl genast un dertryckte. Varen så goda och vänta ett ögonblick i de här kammaren; jag har ett fruntimmer derinne .. men det skall snart vara gjordt., Hon gjorde en djup reverens och lemnade den ensamma i en kammare, om tio qvadrat fot, uta ljus och genomkall. Denna qvinna har känt igen er, sire; tag er akt,, sade Richelicu. Vi få nu se hur hon skal bemöta oss. Jag skall noga observera henne.n De förblefvo några minuter under tystnad. Da men, som var inne i rummet, gick ut, med ka puchongen neddragen öfver hufvudet, och synte bestämdt icke vilja blifva igenkänd. Hertizer gick ett par steg emot henne; hon lyftade ho tande fingret och hviskade honom i örat: ni äl mycket oförsigtig, mr Richelieu. Hertigen darrade och gjorde på ögonblicke mine af att följa henne, men konungen återhöl honom och nämnde, att spåqvinnan väntade pi dem. Så snart de tagit plats, frågade hon den hvad de ville veta. Allting,, svarade hertigen; men framför all sanningen. Sierskan var en qvinna, vid pass femtio å gammal. Hon bar på hufvudet ett slags svar mössa, som gick ned öfver pannan till ögonen En grof bomullshalsduk, mörk och smutsig, Vi sade i öppningen ett pergamentsfärgadt skinn Resten af hennes drägt bestod i en brun rock med ett slags höftvalk, som den tiden brukades Hon var mycket ful och tycktes alltid hafva va rit det. Ögonen endast utgjorde ett undanta; och lågade af en ovanlig eld. Hennes sätt at vara tydde på en uppfostran öfver hennes när varande stånd och vilkor; kanhända hade hor också förvärfvat dessa mantr under sin beröring med hoffolket, som denna tid icke drog i betän kande att besöka dylika personer.