Aftonbladet – 16 februari 1843, sida 1

STOCKHOLM den 16 Febr. — I hufvudstaden och trakten häromkring ha vi nu en stadig och vacker vinter med ett nätt slädföre sedan i förrgår, då det började snöa, och hvilket fortfor hela natten. Temperaturen höll sig hela gårdagen nere vid 8 ä 409 i skuggan och i natt har det varit än kallare. Söderut lär föret, efter hvad resande förmäla, endast räcka ett par mil, men vesterut skall det vara godt uppåt Bergslagen. — Ett af Vetenskapsakademien anmäldt förslag till förändring i akademiens reglemente har af Regeringen blifvit gilladt och faststälidt. — I Kongl. Vitterhets-, Historieoch Antiqvitelsakademiens sammankomst, den 44 dennes, tog herr magister docens Carl Johan Tornberg inträde med uppläsandnt af en sakrik afhandling, grundad på hans undersökningar af de i svensk jord funna kuliska mynt, hvilka i Kongl. myntkabinettet förvaras, och dem herr Tornberg under de sednaste fyra åren granskat. Talet besvarades af sekreteraren. (St. T.) — Man erfar nu ait herr justitiestatsministern, liksom han utfärdat de till hofrälterna ankomne listor till teckning för deltagande i en medalj öfver Konungens jubileum, äfven till landshöfdingarne afsändt de listor, som för samma ändamål böra framläggas för landtstaternas embetsoch tjenstemän. Vi hafve hört. åtskilliga invändningar vid denna mesyr, och en artikel derom har äfven inkommit till Redaktionen, men som det ej synes nödigt att meddela. När sjelfva utskickandet en gång var beslutadt, så synes oss det sätt man valt vara det bästa. Det är nermligen att märka, att de tekningslistor, som cirkulerade inom hufvudstaden, hade, åtminstone till en början, den inrättning, att de upptogo namnen å alla dithörande embetsoch tjenstemän, men man lärer sedermera hafva insett det föga grannlaga i att sålunda sjelf tekna de frivilligt subskriberande personernas namn, och derföre lemnat blanka listor till landsorten. På detta sätt får saken ett lämpligare utseende och öfverhufvud blir väl listors kringsändande och en bestämd afgifts stipulerande bästa medlet, dels att verkligen få ihop den erforderliga summan, dels att förekomma det bryderi en obestämdare uppmaning skulle medfört. Teckningen blir nu, hvad man i hvardagsspråket kallar en allmän öfvergång, och det kan ej sättas i fråga, att ju de tecknande lära finna sig i en utgift, som blott utgör 14, procent af lönen. En annan fråga, som insändaren af den nyssnämnde artikeln framställer, är den, huruvida civilstaten i allmänhet har något serskildt skäl att fira de 253 regeringsåren med en medalj, utöfver de kalaser eller illuminationer, hvari de troligen, hvar i sin stad deltagit, enär det, efter hans förmenande, just under dessa 23 år visat sig, att alla högre platser med anseende, makt eller goda inkomster nästan i alla de fall, der det varit görligt, blifvit bortgifna åt varande eller Ii. d. militärer eller hoffunktionärer såsom händelsen i nio fall af tio varit med presidents-, landshöfdingeoch postmästarebeställningar, äfvensom en erinran deri göres om de sednare årens tillsättning af åtskilliga domsasor m. m. — Allt det der kan vara rätt, men det lönar sig i vår tanka nu icke att tvista derom, och wvi skulle för vår del tro, att när uppmaningen en gång utgått, så är det mycket bättre att göra en liten uppoffring och teckna på sin kontingent, än att utsätta sig för att blifva noterad, då man kan vara viss, att ett noggrant register hålles öfver namnen på dessa listor. — Vi nämnde i går, att ett par andra tidninsar berättat om ett hitkommet smärtsamt rykte angående herr kapten Gosselmans död, efter en under hemresan till Nyköping ådragen häftig förkylning. Det är med särdeles glädje vi nu kunpa nämna, att detta rykte saknade grund, och att herr Gosselman redan är så på bättringsvägen, och att bref af hans egen hand hitkommit. Det är medlertid tillfredsställande, när man kan röna ett . så allmänt deltagande för sin person och bevis på . saknad, som denna gången förspordes af det sorg-! iga ryktet äfven utom den egentliga kretsen afl: werr (Fosselmans bekanta, och vi hoppas, att detta l: nå blifva ett förebud, att herr Gosselman, som : innu är i sin kraftfullaste ålder, utan någon ef