Aftonbladet – 15 februari 1843, sida 1

Article Image
SE RE SANT SES DANSAS ser man vål mera på huruvida en sats är sann; men hvar och en har sin smak. I alla fall hade ju en sådan der ,jemförelse mellan de olika tankprodukterna, kunnat ske mycket säkrare derigenom alt v. Schelling från trycket utgifvit sina satser,, då pröfningen också icke kommit i fara att förvexlas med tumning genom fackeltågn, adresser,, etc. I fråga om v. Schellings blifvande hemvist ljuger Rec. rent af på hr A., som endast sagt, att v. S. ärer, efter de upplysningar tidningarne om honom meddelat, finna sig föranlåten att taga reträtten till Mänchen hem igen, men hvilket Rec. helt cavalierement förvandlar till ett bestämdt vetanden alt v. S. tillämnade en sådan återflyttning, tydligen med den syftning, att genom kontrasten mot det officiela förmälandet om qvarstannandet relevera den falska profetia af hr A. härom, med hvilken man inpudrat publiken. På en vinter blir intet system färdigt,, yttrar Rec. (förmodligen för att derigenom på förhand söka ådagalägga obefogenheten af ett bestämdt omdöme om v. Schellings nya Filosofi i dess närvarande, efter hans förmenande, ofulländade skick); men Rec. säger dock sjelf kort förut att v. S. sedan flera årtionden, i tysthet och stilla ro, utan att på minsta sätt deltaga i larmet, arbetat på sitt systems fulländande. Men så går det då man ordar på höft om saker, som man icke känner. (Mendacem memorem etc.) Nu är det imedlertid bekant att v. Schelling verkligen hade sitt system fulländadt, då han anlände till Berlin, och derjemte att han under sistlidne Akademiska läroår föredragit hela sitt system, neml. Filosofie der Offenbarung, med dertill hörande Satanologie och Filosofie der Mythologie,; såsom man också ser af en not i hr Afzelii Förord. Att det nyav systemet icke innehåller något vidare finner man af den nyligen utkomne skriften af Frauenstädt härom. Den ondskan emot Neander, Twesten och Tholuck, för hvilken hr A. beskylles, härleder Rec. derifrån att de stå på egen botten och bivistat Schellings föreläsningar. Redan orimligheten deruti att någon med sundt förnuft kan blifva förargad för något sådant, är en stark presumption att deruti måtte ligga någon lögn eller förvridning. Också har anmärk. icke kunnat finna någon skymt af förargelse för sådan orsak, utan blott ett litet malitiöst löje deröfver, att de tvänne förstnämnde icke försummade några lektionstimmar. Ått de äro det reaktionära partiets hulvudmän, att de puffat på allt sätt för Schelling och att de varit med om den beryktade tacksägelse-adressen, berättas ju helt enkelt historiskt utan det minsta satiriska ord, hvartill dylikt eljest så väl preterar sig. Deremot är det högst oartigt af Rec. att anse nämnde högvördige för blott studenter, såsom det sker, då han placerat dem i det fackeltåg, hvilket hr A. säger att studenterna anställde för v. Schelling. Aldeles för rasande dumt ljuger Rec., då han säger att de andre, (Twesten och Tholuck) deltogo i detta fackeltåg, emedan den sistnämnde då troligen redan snarkade godt i sin säng i Halle, der han är Professor. Emot Dr Ulrici sjelf finner anmärk. intet anfördt af hr Å., som har utseende af klander, men väl, och thetta allt med rättav emot dem, som, sjelfve incapable till både insigt och bedömningsförmåga af Hegels system, inbilla sig och andra, att genom Uilrieis skrift någon egentlig seger är vunnen öfver den förfärliga fienden. Också finnes det så mycket mindre skäl till ett sådant klander, som en Hegelian, hvilken blott vill medge möjligheten af någon liten formell ofullkomlighet hos mästaren, knappt kan önska sig af en icke-anhängare amplare loford än de, med hvilka Ulrici slutar sitt Beytrag zur Kritik der Hegelschen Philosophie s. 294, så lydande: Wir haben ... dies Anerkenntniss hier nur zu wiederholen, dass Hegel das unsterbliche Verdienst hat, das grosse Vermächtniss seiner Vorgänger, das reine Denken als wahred Grun incip der Philosophie, nicht nur in der sckarfsinnigsten Weise verwendet, sondern auch den Versuch ges macht zu haben dasselbe in streng methodischer Form durch das ganze Bereich des Wisscns durch

15 februari 1843, sida 1

Thumbnail