beskedlige bonden, Hendrik Zorg, och intill denna dag utbetalt åt henne en åilig pension. Nu är hon gift och har barn. Hur kan då den unga Idola, sångaren Cantalinis äkta dotter, vara Edwards halfsyster ?) Van Eernswaard stod förintad. Han hade sett Idola endast en gång, och det på teatern, i vesta!kostym och prydd med den gyllene lagerkransen, och således icke kunnat hafva reda på hennes ungdom. Han hade en dotter, hade barnbarn, hvilka han aldrig sett. — Han hade gjort sin son och sin hustru orätt, och — hvad som var värst a allt — han hade bortschackrat Idola åt Hooghuisen. Med isande fasa tänkte han pu på det af honom föranstaltade giftermålet, hvilket kanske just i denna stund försiggick om bord på India. Han hade således förrådt den oskyldiga flickan och gjort sin son olycklig. I första ögonblicket, då denna tanke framställde sig för honom, blef han alldeles stel af fasa; men då han i nästa minut tänkte på möjligheten att förhindra sin egen plans fullbordan, möjligheten alt godtgöra det onda han gjort, återvann han hela sin spänstighet och raskhet. På en enda minuts dröjsmål berodde nu tvenne unga menniskors lycka eller olycka för hela lifvet. Utan att vidare spilla ett ord, lopp han till den ännu väntande vagnen och befallte den förvånade kusken att genast spänna ifrån en af hästarne. Betjenten skulle nu kasta sig upp deruppå och flux rida, allt hvad galopperas kunde, till ett värdshus på spetsen af Pampus. Derifrån skulle han låta ro sig öfver till India och bringa Sichterwvanst den befallningen, att på intet vilkor liia vigseln ske mellan Idola och Hooghuisen. Medan kusken var sysselsatt med frånspännandet, skref van Ernswaard de nödiga orderna i sin plånbok, ryckte lös bladet; lemnade det åt betjenten och uppmanade denne, under löfte om belöning, att ila så fort som möjligt. Den villige