Aftonbladet – 15 februari 1843, sida 1

Fortiletta födde här i Amsterdam. Således min dotter och Edwards balfsyster. Detta har jag sagt min son; men till min hustru kunde jag icke säga det. Men du borde med godhet hafva hört din son, då han försäkrade dig, att du vari villfarelse; sade gubben. Edward har, som en rättskaffens man, omtalat för mig hela historien, och jag, Adrian Verkolyn, försäkrar dig vid min heder, att denna Idola icke är din dotter. Den höge gubben stod lutad, med båda händerna stödda mot metspöcet, och blickade skarpt på den förvirrade köpmannen. Men Idolas mor har ju sjelf försäkrat mig att så är, och hvem kan veta det bättre än hon ? yttrade van Eernswaard. Dessutom — hvem annan är min dotter, eller hvar kan hon vara?, Således,, svarade den gamle, tror du blindt på denna nedriga, Jastbara italienska, som förut har bedragit dig och låter din hederlige son, den präktigaste pojke i hela Holland, tala för döfva öron? — Hvar voro dina sinnen, dina ögon, dina grundsatser? — Har då passionen så helt och hållet omtöcknat ditt förnuft, att du omöjligen kunde begripa, det den hycklande Fortiletta kunde ha sina skäl att prata och inbilla dig att Idola var din dotter? — Ja, passionen gjorde dig blind, annars skulle du väl förstå, att Idola måste vara tjugufem år gammal, om hon skulle vara din dotter, då hon deremot är — icke fullt aderton år. Den dottren, som Fortiletta här gaf lifvet åt, vet jag deremot ganska väl reda på, ty jag sjelf tog henne af italienskan, kort före dess afresa. Hon lemnade med glädje barnet åt mig och lofvade alt aldrig säga er, att jag lät uppfostra detta barnbarn, ty så har jag ansett flickan. Alltsammans har jag förtegat för dig, för att icke störa lyckan af ditt äktenskäp.Men att italienskan inbillade dig det Idola var din dotter, dertill hade hon väl sina skäl af egennytta och hämnd. Den verkliga dottern deremot har jag låtit uppfostra hos den