Aftonbladet – 15 februari 1843, sida 1

alltså en vetenskaplig Christuslära sträcka sig utöfver Jesu person, så skall den likväl i ett hänseende alltid återföras till densamma. Ty allt stort i lif, kraft och vetenskap, mest likväl i religionen, har utgått från det enskilda, såsom en öfverflödande rik källa; uppehåller sig derföre den enskildes person i odödlig verksamhet ständigt vid lif; skulle det kunna förhålla sig annorlunda med den mest kraftfulla, andliga skapelsen, kristendomen? Äfven denna måste vara en enskilds odödliga verk: hon är Jesu Christi skapelse. — Yrkas här icke Jesu både historiska existens och Christi karakter, ehuru Strauss i öfrigt icke fäster vid denna karakter samma bestämningar, som någon af de många andra, olika, dogmatiska fantasierna funnit för godt antaga? Vidare heter det: Under denna gäsning ankom Hr Alzelius till krigstheatern. Naturligtvis väntar hvarje läsare, att en vetenskapsman, en filosof, när han i saken utgilver en bok, skulle gifva oss en kort, men klar framställning af de idder, hvarom striden föres. Alldeles icke.x — Detta naturligtvis är dock högst onaturligt. Läsaren kan naturligtvis icke fordra något annat af en författare, än hvad han sjelf utfäster sig att gifva. Hr A., han må nu för öfrigt vara )en vetenskapsman eller filosof, har i förevarande fall icke uppträdt för att gifva en vetenskaplig eller filosofisk afhandling, utan endast, såsom han sjel! säger, för att illustrera de öfversatta afhandlingarne genom en perforderlig upplysning om de närvarande tidsförhållanden, med hvilka denns skrift på ett eller annat sätt sammanhänger, 0. s. v. (sid. VI förordet). — Dessutom skulle er kort framställning af stridens föremål för de sakkunnige varit öfverflödig och för andra icke kunnat blifva ;klar,; hvaremot en polemisk brochyr är det bästa medel att väcka intresse för den okända sak, som deri vidröres. Hela denna fordran upplöser sig sålunda i ett nonsens. Härefter följa fem serskilda anklagelser för ondskap, frenetisk ilskav 0. s. v., förmodligen emedan Rec., lik de, som anfallas af partiel amnesi, endast ihågkommit namnet på det psychologiska fenomen, hvaraf han för tillfället haft omedelbart medvetande. ,Först är han ond, heter det, på Preussiska regeringen, för det att den ditkallat (till regeringen?) Schelling Anmärkaren har dock icke kunnat finna ett enda ställe, der regeringen ens är nämnd. Deremot då det talas om den reaktion, som man arbetar på att få Preussen i spetsen för, 0. s. v.. lärer det icke vara obekant för: någon, som är det minsta hemmastadd i politiken, (ehuru Rec. låtsar sig genom pratet om regeringen vara det) hvad som menas med detta man, Lika litet har anmärkaren kumnat finna något enda ord till gillande eller ogillande af sjelfva ditkallandet, utan har Hr Arfzelius blott refererat Schellings egna usla och löjliga åtgärder. I sammanhang härmed yttrar Rec.: Då nu halfva Berlins (!) universitet är Hegelianskt och Hegelianismen äfven på de filosofiska lärostolarne i Michelet och Gabler är representerad, så bevisar det regeringens stora liberalitet (1) att äfven till sig kalla den ojemnförligt mest betydande af samma filosofis motståndare, på det att man måtte höra äfven hans satser, jemnföra dem med landets egna tankeprodukter — pröfva och behålla det bästa. Härvid anmärkes: 1:0 att Rec. icke tyckes veta det v. Henning och Werder äfven äro filosofie professorer vid universitetet i Berlin, och att dessas skrifter t. ex. slen förres ethik och den sednares logik nogsamt visa, att de tillhöra den enda saliggörande Hegelianismen,. 92:o att Rec. måtte ha en serdeles föreställning om filosofiska systemer, då han talar om dem såsom olika trakters och länders ,tankprodukter,, hvilka sålunda skulle ha en geografisk differens, ungefär som naturprodukter, ochatt det alltså fordrades det v. Schelling skulle komma till Berlin, om Preussarne skulle få höra (!) hans satser, (naturligtvis Bayerns tankeprodukter)), likasom man miste föra Jaguaren från Amerika för att Europeerne skulle få höra hans rytande. Analogien bibehålles bärvid också i det afseendet, att man skulle pröfvav hvilka satser vore bäst, alldeles som då man har flera sorter potatis o. d. att välja på. Eljest