Aftonbladet – 10 februari 1843, sida 2

har du förrådt och öfvergifvit mig, när jag skull inför altaret svärja dig en evig trohet. I samm: ögonblick, som du försköt mig, föredrog du fram för mig en vattenblodig holländska. Och änd kan du fråga om ämne och ändamål. — O! n är det ögonblick kommet, som jag under ett fjer dedels sekel efterlängtat, det ögonblick, då ja får njuta frukterna af den i milt bröst jäsand hämnden. Med vällust sväfvar jag nu i den njut ningen, att ur det öfverfulla hjertat kunna ut gjuta all bitterhet öfver dig, bedragare! Vore dt italienare, så hade längesedan gift eller dolk be friat mig ifrån den tankan, att du vore till. Mei döden skulle icke hafva släckt min hämnds glör på dig, du fiskblodige holländare! Lifvets njut ning består, enligt din grodsjäl, endast uti ägan det af kalla metallklumpar. Att förkorta ett lif som icke erbjuder dig något, vid hvars mistand du ingenting förlorar, det vore välgerning, inger hämnd. Men att stöta en qväljande dolk i dit päfvande samvete, en dolk, hvars sår ständig skulle bränna din kalla själ — en plåga, som äf ven skulle störta dig i den eviga fördömelsen — se det — det — är värdigt en italienska, värdig en bedragen älskarinna. — Du sjelf har gifvit lif vet åt de båda verktygen för min hämnd — medvetandet deraf är fröet och den oändliga fort plantningen till ditt qval. — Denna öfvertygels må vara ditt straff och ändamålet med mir hämnd! Men detta otyglade utbrott af den hämnd, som koliade uti italienskans bröst, förfelade helt oct hållet sin verkan på den kallblodige holländarn Ian såg deruti endast den förskjutna förbryterskans utejutelser af ett plågadt och skuldbelastadi