Aftonbladet – 10 februari 1843, sida 2

EFTERSKÖRDEN ELLER NÅGOT OM HÖGTIDSPROGRAMMER I ALLMÄNHET OCH OM HERR LEKTOR ASPINGS I SYNNERHET. Andra Artikeln. Det är alltid orättvist att beröfva någon dess vilfångna egendom; men hvar och: cen lär medvifva, att en sådan orättvisa blir än hårdare om den förfördelade redan förut befinner sig i knappa vilkor och om det man vill fråntaga honom måhända utgör allt det lilla han eger. Het förhåller sig i detta hänseende med nationerna på samma sätt som med enskilde, och det svenska folket gör deruti icke något undantage, Det kan tyvärr icke nekas, att vår nation genom en mingd nästan vidunderlig! saunmanlöpande omständigheter af massans riettrande under ett socialt förtryck, af kärnlöshetens och ytlighetens framhållande öfver förtjensten jemte hoiljesk och monarkiskt kolibradoseri samt en långvarig, nästan oafbruten följe al oförmåga hos dess regeringar att uppfattg och till det allmänna bästa begagna det lill ry ac kraft, som likväl ännu icke är dödt hos svensken, efterhand råkat i ett tillstånd af morålisk försoffning och andelig fattigdom — ickq blott i detta ords lyckligare mening, — hvilke varit ganska beklagansvärda. Detär obestrid. ligt, all ifrån det Sverge mot slutet af den, så rliet fördömda, s. k. frihetstiden, kunde räkna sig i bredd med, snart sagdt, hvilke europeiskt land som heidst i offentliga instituisner, i slöjdskicklighet, i handel och älven hvarje annan eren af civilisationen, så hu deremot, allt ifrån slutet af förra århundradet men I synnerhet under den ofantliga hastighet hvarmed andra länder, England, Frankrike id, sedan det stora krigets slut 4842 ; tt framåt i Europa i allmänhet, Sverge blif. 101 vel generation tillbaka i bildning, förkofran oci rältningar, emot de stater, som kunna jemn öras dermed i egoområde, i folkmängd elle: i naturliga bjelpkällor. Utur detta tillstånd a förslappning väcktes Hkväl nationen ett ögon blick af den öfverhängande faran för dess sjelf. bestånd. Den påminte sig då, att åen änm eode hågkomster al frihet och ära, och visade sig äfven fullt värdig dessa minnen. Det va 309 års riksdag som visade oss i detta hän seende den tröstande erfarenheten, att det ka arbetas länge på en nations förstörelse, inna andeliga lif förmår fullkomligt utsläckas ch det skådespel, som den nyss, blödandt vea då föreltedde af kraft, enighet och upp offringsförmåga för fäderneslandet, af känsk för menniskorätt, gör denna epok, på det hel: taget, när man betraktar den allmänna foster landskänslans lugna hållning, kanske den skö naste tidpunkten i Sverges uwe historia, allt sedan de danska konungarnas ck afskuddades och kan jemväl jemnföras med de vackrast tidpunkter i den öfriga verldshistorien.. Likväl finner man tidt och ofta, huru de utcör den devuerade pressens oafiåtliga be mödande att söka nedsätta och förringa denn tidsurkt af borgerlig dycd och det fosterländ ska sinnets seger öfver kastfördomarna, ideen , t och E ndsatsernas öfver intressena, för at framställa allt det, som då återupprättades, så som nästan blott och bart en välgerning a Carl Johan. Pet är en känd sak, att hva som egentligen felas det svenska folket i när varande ögonblick, är den moraliska krafi som födes af hvad vi skulle vilja kalla en po ktisk religion, någonting hvartill det såsom foll kan sätta sin tro och förtröstan. och som ka föda en energisk vilia och stora handlingar, d det torde blifva svårt alt öfvertyga mängder alt vare sig Braheväldet eller det nuvarand befordringssystemet eller styrelsens anda i de hela äro nog storartade för att frambringa så dana. Det förekommer oss derföre såsom et verkligt rån, att vilja beröfva oss det end verkligt stora, som den nuvarande generalio nen i detta hänseende upplefvat, och det är s mycket mera obehörigt att göra en sådan för nedring till trappsteg för Konungens ära, son det ej ens är behöfligt, emedan en man, hvil ken tjenat sig upp ifrån soldat till Konung och dessutom varit med i en period sådan son den franska repuulikens och Napoleons, ka: räkna nog många märkvärdigheter i sitt lef CSE RO Fe OT RNE ARMS 2 rg Vr SO PTE SS f IK o N Ihar du fönnå dt ARK eff At RR