Aftonbladet – 9 februari 1843, sida 2

före med enkla, men kraftiga ord öfvertyga fadren, det hans förening med Idola var så afgjord, att ban aldrig ämnade afstå derifrån. Jag kan med lugn höra er, min bäste far, sade han, emedan jag är öfvertygad, det ni ej skall tadla mina handlingar. Det var er vän, Hooghuisen, hvilken, kort efter Idolas första uppträdande på vår teater, öfvertalade mig och det under elt öfverdrifvet skryt, att följa honom dit, för alt beviltna den unga sångerskans triumfer. Jag följde, och blef, liksom alla andra, betagen af hennes talang så väl, som af hennes skönhet. Något mera motsträfvigt följde jag dock Hooghuisen Lill Idolas logis, dit han en afton besvor mig att vara honom följaktig. Fortiletta emottog mig med förekomroande godket, och jag tillstår, att hennes dotters så väl behag, som snille och öfriga personliga företräden på ett öfverraskande sätt fängslade mig, hvilket gjorde, att jag med glädje antog modrens bjertliga inbjudning, att besöka hennes boning, huru ofta och vid hvilken tid som heldst. Der lärde jag uti Idola känna en flicka, hvilken icke allenast motsvarade, utan till och med öfverträffade alla de föreställningar, jag uti min inbillning gjort mig om min blifvande maka. Hennes själ är ren och fläckfri som hennes rykte. Med en hög bildning förenar hon klokhet och karaktersstyrka, tillika med den anspråkslösaste blygsamhet, och i hennes hjerta, fullt af glödande kärlek, bor en himmel af trohet och af barnsligt from hängifvenhet. Dock, ni har ju sett Idoia. min far, således behöfs icke här milt partiska beröm. Som jag redan sagt: hos henne fann jag förenadt allt hvad jag förut förgäfves sökt hos alla de flickor, jag hittills lärt hänna. Detta bestämde mig alt anhålla om Idolas hjerta och hand, och verkligt lycklig prisar jag mig att hafva erhållit det förra och fätt löfte om den sednare. Jag har deremot svurit henne kärlek och trohet intill döden och ämnar hålla ord. Hufvudpunkten, inföll fadren, har du. dock,