Aftonbladet – 9 februari 1843, sida 2

alier de Saint Georges, Mulatten, född och ammad inder ,Sanct Domingos brännande sol, i Evelyn den ine engelske gentlemannen, så blef Artewell ett troet porträtt af den gamla nederländska republikens jeltar. Vid blotta ljudet af hans röst, som genom in sträfhet tyckes tydligen förråda sitt flamandska irsprung; vid anblicken af hans något lutande getalt, den mörka och enkla drägten, de bleka och ärda men likväl energiska och skarpt markerade anetsdragen, de grånade lockarne under den svarta ammetsmössan; vid anblicken af allt detta i föreling med minnet af den blodiga period, hvars repreentant han är, vore man i sanning frestad att tro let en Olden Barnevelds ande i Hr Dahlqvists peron gengångade på teatergolfvets tiljor; för att icke vämna de skiftande vexlingarne i mimspelet, isynrerhet då Alba läser konung Philips bref, under samalet medDon Luis och Iscult samt i hela sista aken, i hvilka scener man torde, utan öfverdrift, kuna säga att konstnären uppnådde konstens zenith, och hvilka förtjenade att på duken förevigas af en Rubens eller Titians pensel, ty huru sköna och huru sanna äro icke Schillers ord: ... .;schnell und spurlos geht des Mimen Kunst, die wunderbare, an dem Sinn vo: äber. Eftersom talet är om Borgaren i Ghent, så må ock n liten hemställan till Hr Almlöf, vid utförandet af Albas rol, varda tillåten. Ehuru ins. för sin enskilla del ej fann detta sant, enligt hyad historien gifver vid handen om den oböjlige, skumt blickande krigaren, är icke hans mening att ingå i någon dejaljerad granskning deraf, endast anmärka hvad han ann mest stötande. Albas uppförande mot sin Handsekreterare är hela stycket igenom ö vermodigt, stundom pösande. Det är sant, att han bör visa missIroende, till och med stolthet, men denna sednare bör endast stödja sig på medvetandet af inre öfverlägsenhet, och aldraminst får den gifva sig tillkänna uti bålstora gester och rytande befallningar, som om han hade en lakej för sig. Man bör erinra sig, alt denne Handsekreterare var Grefyve, och stod högt i spanska monarkiens ynnest. Afven visar sig Hr A. i slutscenen försagd och öfverrumplad, egenskaper, som, i hvilket kritiskt ögonblick som helst af den erfarne krigshjeltens lefnad, säkert voro honom fullkomligt främmande. Sv. Biet påstär, alt Hr A:s maskering var sann; detta bevsar biott att det afAlba ges mycket olika porträtter. Philaletes.