Aftonbladet – 9 februari 1843, sida 2

(Insändt.) Till Redaktionen af Det tjugondeförsta Aftonbladet! Då tit. uti a? 21 af tidniogen intagit en artikel örande Strengnäs gymnasium, med öfverskrit: Nåra upplysningar om penalismen, hvilken påkallar )eriktiganden i flere afseenden, hoppas insändaren att tidningen äfven finna rum för nedanstående. Så:om bevis på halten af sakkunnigs,, som han ör redaktionen af Aftonbladet behagat uppgifva, icke ildre än två-åriga erfarenhet i ämnet, vill insändaren endast anföra det förhållande, att han i sin artikel Lalar om de båda auditorierne och sex läsetimmar om dagenp, då likväl redan år 4833 auditorierne förbyttes till 3:ne och läsetimmarne till 5 om dagen. Insändaren var då ännu qvar vid Strengnäs gymnasjum. Den så kallade penalismen har vid Strengnäs gymnasium, så väl som vid alla gamla sådane läroverk, varit införd; men den har icke på en mansålder, om någonsin, varit så öfverdrifven, som sakkunnig velat utmåla den. Sådan den i sednare tider vid Strengnäs gymnasium yttrat sig, kan den ej en gång benämnas penalism; der har blott varit en sorts subordination och denna har under de sista tiotalen ej varit hårdare, än som nätt och jemt erfordras för en del ynglingars — de nemligen, som behöft ledning och etersyn — bevarande från att blifva, som man säger, förvillade; ty läramme må nu vara huru dugliga som helst, i hviket afseende ifrågavarande gymnasium på intet vis är vanlottadt, så skola de aldrig med all sin eftersyn kunna förekomma, att icke många ynglingar, då de nu vid 40 å 42 års älder uppflyttas på gymnasium, skulle komma pä viilovägar, om de icke hölles i tygel af sina äldre kåmrater. Man må ock tillfråga hvilken som hel:t, ocnomgäått alla flyttningarne på Strengnäs gymnasium, så skall det svar erhåilas, att den aga han der nägon sång af kamraterne kunde erhålla, aldrig i framtiden ojort honom ondt, utan tvertom haft goda följder. Under insändarens tid var det visserligen en yngling, möjligen just den af sakkunnig omförmälde, som oftare än någon annan gjorde sig förtjent af stryk, och stryk fick han; men aldrig blef han så slagen, som sakkunnig) uppgifvit och aldrig förr har någon påstått, att denna yngling fick för mycket stryk. Insändaren anser icke lämpligt att nu omtala allt, som kan upplysa detta förhållande, men vill för en hvar, som det önskar, förklara det. Saltningen har fortfarit i sednare tider, ehuru den blott egt rum under de första 2 eller 3 lektionerne, de nyssuppkomne bivistat och hvarvid endast så tillgått, alt rena saltet, utan tillsats af något fluidum (det är obegripligt huru sakkunnig, kunnat framkomma med något så gement, som han yttrat angående denna operation) ka tats öfver ynglingarne; men denna saltning är numera alldeles borttagen, likasom sexorna i allo afskaffats. Då sakkunnig icke för since uppgifter företett någon bevisning, anser sig insändaren icke heller skyldig nu öda tid och papper med sådant, men är deremot beredd att, när som helst konfronteras med vederparten och vill d, cke endast meddela mundtlige upplysningar, utaå ock framte viltnen, som skola intyga, att psakkunni D Bennett Ardre ardotnboäntan dnr. Arn Andre