Aftonbladet – 7 februari 1843, sida 2

tillika låta oss beklaga, att deras symmetri blef förstörd. Konstens bestämmelse är att förena, ej att upplösa. Likvisst måste det erkännas, att herr B. ej öl verallt hyllar det manår, hvilket vi nu betraktat. Mången skön adagio vittnar med sin rörande enkelhet, sin ädla stil om att herr B:s talang äfven förmår taga en högre riktning, och låter konstvännen hoppas, att herr B., när hans allt för yppiga fantasi en gång återvänder från sina irrfärder, skall gifva verlden produktioner, som berättiga honom till att intaga det utmärkta rum bland vår tids konstheroer, hvilket hans snille tyckes hafva bestämt för honom. De åsigter ref. här uttalat, gälla lika mycket för herr B:s komposition som för hans exekution, ur estelisk synpunkt betraktad: det ena är endast till för det andras skull, och båda bilda ett odelbart helt. Ref:s öfvertygelse är, att bland de violonister, som 1 vår tid besökt Sverge, ingenägt en så markerad individualitet, så mycken eld och energi i sitt föredrag, Pott och Prume ej ens undantagne, ehuru dessa stå öfver herr B. i afseende på stilens korrekthet och klassicitet. Hvad det teckniska i herr B:s spel vidkommer, så är onekligen hans färdighet uppdrifven till en ganska sällsynt höjd, hans intonation ren; passagerna utmärkas af ledighet och afrundning, staceatopartierna af en utomordentlig nätthet; precision och jemnhet. Mest beundransvärdt finner ref. herr B:s utförande af den flerstämmiga satsen, i hvilken han med säkerhet och renhet besegrar de största svårigheter. Derjemte är hans ton skär och tillika mjuk, samt i stånd till de mest mångfaldiga nyanser. Anmärkningsvärd är äfven den lätthet, hvarmed han rör sig ide mest olikartade elementer, och lika karakteristiskt uttrycker det nyckfulla som det allvarliga, det energiska som det i vemod bortsmältande. Hr B:s konsert börjades med en ganska väl utförd ouvertyr. Derefter uppträdde han med en violinkonsert, af egen komposition likasom de öfriga af honom utförde numrorna. Första allegrot i denna konsert bar alltför märkbara spår af flyktighet i kompositionen, och idderne voro icke konseqvent genomförda, särdeles i tuttipartierna. Tutt?n får ej blott uppträda för formalitetens skull, för att introducera konsertisten hos publiken, utan bör, omsorgsfullt och konseqvent arbetad, in nuce innefatta de vigtigaste motiverna i satsen, hvilka solot sedan vidare utvecklar, och förskönar med smakfulla melismer. Solopartierna i denna sats saknade imedlertid ej intresse, och utfördes förträffligt, synnerligast det i andra solot förekommande cantabile, hvaruti herr B. utvecklade mycken smak och finess. Adagiot var en vida bättre lyckad komposition, i synnerhet utmärkt genom en intressant figurbyggnad i accompagnementet. Äfven denna sats utfördes väl, ehuru ref. skulie önskat något mindre manår och mera simplicitet i föredraget. I rondon ådagalade herr B. en sällsynt gratie och friskhet, i förening med en sprittande qvieckhet och lif. Hr B:s följande nummer var Largo posato e Rondo capriccioso. I denna rondo tycktes herr B. egentligen blott haft för afsigt att visa alla sina trollkonster; den öfverflödade också af vidunderliga svårigheter af alla slag, besegrade med en förundransvärd lättbet. Hr B:s uppträdande iandra afdelningen föregicks afen ouvertyr, som ilikhet med den till första afdelningen gick ganska väl. Den derpå af honora utförda Notturno anser ref. vara en gariska lyckad komposition. Hr B. visade här, att äfven allvaret i konsten ej är främmande för honom, och att han ej allenast förstår att smeka sinnet, utan äfven att höja det. Utförandet motsvarade kompositionen fullkomligt. Hr B:s sista nummer: Norrske Fjoldene, innehöll flera lyckliga ideer, ehuru den så ofta förekommande bristen på sammanhang äfven här var märkbar. Den fantasi och den känsla, som icke dess mindre ligger i denna komposition, återgafs af konsertgifvaren på ett ypperligt sätt. Särdeles intressant var den flerstämmiga satsen utan ackompagnement, så väl i harmoniskt hänseende, som för den renhet i intonation och den värma i föredraget, hvarmed den exequerades. Utan tvifvel skulle herr B:s produktioner vinna betydligt genom en sorgfälligare utarbetad instrumentation; hans tuttipartier röja i synnerhet en brist på instrumentaleffekter, hvilken bastrumman och basunen ej förmå öfverskyla. Då imedlertid herr B:s talang sedan hans förra härvaro i öfrigt har vunnit en betydlig ökad utbildning, så är att förmoda, att han äfven i detta hänseende kommer att förvärfva sig en högre fulländning. Ref. kan ej sluta denna artikel utan att göra nya teaterns orkester samt dess förtjenstfulle anförare rättvisa för den utmärkta skicklighet, hvilken de vid denna konsert ådagalade. Ouvertu