Aftonbladet – 6 februari 1843, sida 1

på de öppna salarnes höga hvalfbågar, och de smärta pelarne bära namnen af de förnämsta hangelsplatserna. Den, som alltså har en affär att afsluta i en eller annan verldsdel, finner, då han läser dessa namn, genast stället, der hans önskan kan tillfredsstältas. Detta är Amsterdams börs, hvilken, i anseende till sin, öfver hela vida verlden utsträckta handel, blott i London finner sin like. Den raske sjökaptenen trängde sig med sin ledsagare genom den täta menniskomassan till den pelare, hvarpå namnet Balavia stod att läsa. Lutad mot postamentet af denna pelare, stod en högväxt, kraftfull man, i simpla, gråa kläder och med en något nött hatt, med ovanligt breda skyggen. Hans krusiga hår, hvaruti mycket grått var blandadt, och de många fårorna i det feta, rödlätta ansigtet tydde på en ålder af öfver femtio år. Men hans måttliga fetma tillkännagaf en god helsa och ett lugnt välstånd. Mot detta välstånd tycktes dock den utomordentligt enkla klädseln strida, åtminstone i de oinvigdes ögon, hvilka icke veta, alt de rike börsregenterna just kokettera med denna enkelhet i klädsel. Mannen, som här ofvan är omnämnd, var myn heer Erhard van Eernsvaard, en af ostindiska kompaniets direktörer och egare al en indisk handelsflotta Han höll i handen en liten annotationsbok, hvari han tid etter annan upptecknade några ord, sedan han först med lugnt allvar besvarat hvad som sades henom af de många köpmin, hvilka i vördnadsfull stäljning omgåfvo honom. Sjökaptenen hade med sin följeslagare redan en lång stund stått väntande der på ett blygsamt afstånd, utan att myn heer van Eernsvaard tyckte bemärka dem; ändtligen vinkade han nästan omärk