Aftonbladet – 6 februari 1843, sida 1

KONUNGEN I PREUSSEN OCH GEORG HERYEGH Det inträffar sällan att Monarker och litteratöre af radikala tänkesätt komma att samspråkas: så dant afböjer vanligen de förres omgifning, om och såsom det oftast händer, de höga personligheter na ieke sjelfva anse det under deras värdighet alt låta några nmådiga ord falla i en så ofruktba jord. Men då det någongång sker, hafva åtminstone folken vanligen något att lära deraf. Nyli gen inträifade dock ett sådant tlifälle, då, såsom förut varit nämndt, konungen af Preussen oct poeten Georg Hervegh, hvars tänkesätt äro temligen republikanska, träffade tillsammans. Ryktet hade följt Hervegh till Berlin och konunger lät genom en bekant af honom, hans lifmedikus. säga honom att han önskade ett samtal. Utvexlingen af ideer emellan dessa tvänne stora sakförare för tvänne motsatta styrelse-systemer var således af enskild natur; men hvad som passera! blef icke derföre mindre offentligt. Republikanen bekände sina grundsatser; Konungen undvek att bestrida desamma och nöjde sig med att endast anmärka, det en hvar skulle framhärda på den väg han ansåg den rätta och förklarade, at de borde handla emot hvarandra såsom ärliga fiender. Hervesh lemnade palatset, naturligtvis mycket belåten med denna försäkran. Monarken lät deremot genast utfärda en förordning, hvarigenom en tidskrift, hvars redaktion IHervegh skulle emotlaga, Leipziger Allgem. Zeitung, förbjöds: Preussen. Hervegh tillskref i anledning af denna tilldragelse Konungen ett bref, bvarom förut vari! nämndt i denna tidning. Detta bref har sedan kommit att spela en betydande roll i den tyske pressens diskussioner, och vi meddela i anledning deraf dess innehåll, så mycket hellre, som det : och för sig sjelf äfven förtjenar att läsas. De lyder i öfversättning sålunda: Eders Majestät! Låtom oss vara ärliga fiender, sådana voro de ord, som Preussens konung nyligen yttrade till mig, och dessa ord gåfvo mig rättighet — ja, hafva gjort det till en pligt — att frambära inför Eders Maj:ts thron min bittra klagan, på samma öppna och uppriktiga sätt, som jag förut förklarat milt fasta förtroende till Eders Maj:ts goda afsigter, utan att låtsa en underdånighet, som jag icke känner, eller tänkesätt, som jag aldrig hyst eller kommer att hysa. Låtom oss vara ärliga fiender, — sådana voro Eders Maj:ts nådiga ord; och på samma dag, 2ders Maj:t täcktes uttala dessa ord, utfärdade iders Maj:ts ministrar en befallning till Berlins bokhandlare, hvarigenom försäljningen af en tidskrift, som skall utgifvas af mig, blef förbjuden, och det, oaktadt under min ledning ännu ingen bokstaf deraf varit synlig. Detta förbud är icke ;rundadt på några skäl, utan har utgått blott derföre, att denna tidskrift kommer att utgå under milt namn, ty dess försäljning har varit tillåten ERE at 55 tr ir AT ad ATP ENN Ar Mtnålet Fo 6 AA Ova br ERE