Aftonbladet – 4 februari 1843, sida 1

MAA RER REL Sikhs land, med Kaschmir inbegripet, och dertill skulle nödigt tillfälle lätt förefinnas. En Sikh har intet fädernesland; han är en tapper soldat, men blir snart legoknekt. Afghanistans förhärjning kan endast blifva populär bland Sikhs och gifva dem en stor föreställning om den nations makt, som företagit något sådant. Annat är förhållandet i Sind, äfvensom i den muhamedanska delen af Multan, der de krigiska och fanatiske Belutscherna ofta gjort infall och äfven tidtals nedsatt sig. Här är befolkningen till största delen rent muselmanisk, men den utgör äfven till en del islamiserade indier, hvilka ingalunda sporras af samma nit som de muhamedanska Belutscherne och Afghanerne. Flere år gencmströfvade redan engelsmännen Emirens af Sind område, och i Sind, likasom i Afghanistan, drefvo de sin politik såsom till skydd för muhamedanerne emot deras arfliender, Sikhs; under åratal hafva de äfven genomforskat Indusfiodens strömområde och dess mynningar, ända til! srannskapet af dess källor, och likaså Pendschalesfiodens. Nu, sedan deras makt i vester, emot Belutscherna och Afghanerna visat sig otillräcklig, skall hela deras kraft nödvändigt koncentrera sig i Sind, P.ndschal och Kaschmir; kort och godt, de äro af nödvändighetens fordringar anvisade alt småningom utbreda sitt välde öfver helt Indien. Den fransyska ömtåligheten skall i afseende på detta Englands jettelika utvidgande påkalla en rättmätig undersökning.