Aftonbladet – 4 februari 1843, sida 1

STOCKHOLM den 4 Fobr. — Man kan utan öfverdrift säga, att hela hufvudstadens uppmärksamhet för närvarande är uteslutande upptagen af de förestående högtidligheterna om Måndag. Sysselsättningarne för dagen, annonser i tidningarne, allmänna samtalsämnet — allt vänder sig omkring detta föremål. Den ena delen af borgerskapet och dess fruar är upptagen med tillredelser för den vackra balen på börssalen, hvartill så många nu lära vara inbjudna, att antalet jemte de subskriberandes uppgår till nära 4,000 och en viss farhåga lärer vara för handen för en nog stark trängseli följd deraf; en del öfriga borgare jemte stadens betjening exerteras för den blifvande vaktgöringen; ställningar till transparenter och illumination upptimras vid stadens publika byggnader; polisbetjeningen har blifvit omkringskickad i privata husen med höflig avis om en frivillig allmännare illumination; många andra glädja sig åt det blifvande frispektaklet; H. M. Konungen har bjudit samtlige teaterpersonalen till bal i teaterhuset efter slutadt spektakel, och de som icke få vara med om något af allt detta hafva åtminstone den fägnaden att få deltaga deri med det intresse de hafva för sina vänner och bekanta. Innan man begifver sig in i hvirfveln af denna glädjefest, torde det imedlertid vara skäl att ihågkomma, att vi förut hafva en annan bemärkelsedag, nemligen morgondagen, som påminner om förgänglicheten af mensklig storhet, och en tanka derpå kan så mycket mindre vara på orätt ställe under närvarande förhållande 2 öfrigt, som THans Majt Konungen sjelf hade den grann!agenhoten att erinra derom, när det förut sattes i fråga att fira den 3 Februari såsom den egentliga dagen för hans anträde till Regeringen. Det var nemligen icke blott en konunz, som uppsteg på thronen på denna dag för 235 år sedan, utan äfven en annan konung, som då hade fulländat sin bana och för hvilken grafvens portar öppnades. Minnet af denna i dubbelt hänseende vigtiga epok igör derföre en naturlig anledning att kasta en blick tillbaka på Svenska folkets historia, som tillika är dess konungars, och denna återblick måste, om man är stämd för något allvar, lemna ett ganska djupt intryck af de menskliga tingens och inrättningarnas och öfverenskommelsernas föränderlighet. Just vid denna tidpunkt äro nemlieen nära, men icke fullt trehundrade år förflutna, sedan Syea rikes ständer på riksdagen år 43544 bekräftade, att Sverige skulle vara ett arfrike. och, genom utnämnande af den äldste af Gustaf Erikson Wasas söner, Erik, till rikets thronföljare, för första gången här i landet stiftade en dynasti och en successionsordning, att sälla för evärdeliga tider, — ty förut hade Sverige alltid va rit ett valrike. Och likväl, hvad har historien sedan uppenbarat oss om denna stiftelses varaktighet? Redan den förste tronföljaren förlorade sin krona, och sedermera hafva ej mindre än åtta nya thronföljare eller regenter tillkommit genom Ständernas val, då endast siu bestivit ihronen genom arffölid. DE förre ära Carl den nionde, Carl den tionde, Ulrika Eleonora. Fredrik al Messen, Adolf Fredrik, Carl den tretCarl Aucustoch Carl Iohau; de sednare r af IT Adolf) Christina, Carl X i, Gäastal IV Adolfo IE t att bland de lociti ik XIV försifven, Christina afsade si och Gustaf H! re, faner man, et vid AA års ri mindre än nio nva mit models 3 represe 1 inzar tillks eränitetens utöfvande nen; och om man antal mer rioden al et iz gone: . utan rubbning en, som hikil varit nedskrifna att gälla för en evig framid. Det har synts oss, att dessa fakta icke en Avärdiga af rnnNMA ee