Aftonbladet – 3 februari 1843, sida 1

Diskussionen hade börjat. Marquisen de Dreu BresÅ hade motsatt sig allt omnämnande af vist talionsrätlen, på den grund, att detta endast skull ytterligare blotta Regeringens svaghet, då mar selt huru ringa verkan Kammarens yttranden til Paschans af Egypten fördel och för polska natio naliteten redan haft. Han var ej vän af närva rande ministeren, men frågade hvad man vä vann på ett ombyte. Hr Guizot var enrhymerad Han ville blott tala om Frankrikes allmänna po litik; och efter det helt och hållet defensiva talet af den rheumatiska ministern, uppträdde Grel. ve Pelet de la Lozere angående den yttre poli tiken. Det sätt hvarpå derefter nästan alla de konservative talarne yttrade sig angående visitationsrätten, har varit egnadt, säger en fransk tidning, att ansenligt öka Hr Guizots snufva, oaktad! han nog kan vara säker, att ej något amendement derom bifalles af Pärskammaren. Deremot har deputerade-kammarens kommittc uppdragit åt sin föredragande, ått afgilva ett serskildt förslag till den punkt, som bör vidröra visitationsfrågan. Man tror säkert, att kammaren kommer att blifva fulltalig vid denna frågas afgörande, d. ä. omkring 420 å 430 ledamöter närvarande; och man betviflar ej, alt en majoritet finnes för upptagandet i adressen af en lyckönskan till, att den traktat, som utvidgar konventionerna af 48314 och 48533, icke blifvit ratificerad, samt en önskan, att dessa sednare väl må uppfyllas, så länge de icke blifvit förändrade, men alt de sedan må upphäfvas. Hertigen af Aumale skall ej återvända ifrån Algier, förrän i Mars månad, då prinsessan Ciementine skall hafva bröllop. De begge af regeringen till Algier öfversända kommissarier, general Fabier och herr Laurence, äro återkomna. Den förre är mycket missnöjd med sakernas ställning der, synnerligen med de folkoch penningeförstörande militäriska promenaderna, samt de manskapet demoralisande plundringarne och razzias. Den sistnämnde deremot är nu helt och hållet optimist, och finner allt förträffligt, ifrån general Negriers stränga rättvisa ända till sjukhusens öfverfyllnad och den civila och militära befolkningens mångfaldiga lidanden. Ifrån departements-städerna ingå ständigt de bedröfligaste underrättelser om den skada, de ständiga regnen och öfversvämningarne vållat. Mån hoppades likväl nu ett slut derpå, emedan vackert väder inträffat. Till Marseilles hamn hade, i följd af de svåra stormar, som rasat i Medelhafvet, en sådan mängd fartyg tagit sin tillflykt, att den nästan varit spärrad. Nu hade på en gång öfver 200 skepp velat lemna hamnen ; men detta fordrade tre dagar, emedan blott 74 kunnat första dagen utlöpa. ENGLAND. Engelska tidningarne omtala en händelse, som synes utvisa, att något försök varit i fråga, att mörda premierministern sir Robert Peel. Den 20 Januari skedde nemligen ett mordiskt anfall på herr Drummond, hans handsekreterare. Mördaren kallar sig: MNaughton, men : vill icke gifva någon vidare upplysning om sina förhållanden. Enligt en engelsk berättelse har mordförsöket tillgått på följande sätt: Efter slutade göromål hade herr Drummond begifvit sig till sin broder, som bor vid Charing Cross, och var stadd på vägen till sitt hem vid Downing-Street, då en ung, ungefär 23:årig man, som gick bakom honom; aflossade en pistol på honom, hvarpå mördaren, innan röken ännu skingrat sig, uppdrog en annan pistol ur fickan och äfven afsköt den på herr Drummond. En närstående polistjensteman rusade genast på den unge mannen och bemäktigade sig, efter ett kort motstånd, hans person, äfvensom pistolerna. Det första skottet tyckes ej hafva träffat herr! Drummond, utan blott gått igenom hans rock. Ehuru det andra skottet var bältre riktadt, gick kulan för lågt och träffade herr Drummond blott i högra låret; han hade likväl blifvit så häftigt träffad, att han ej förmådde stå, utan skulle hafva fallit, om icke en herre, som var i hans sällskap, uppehållit honom. Den sårade fördes tillbaka till sin broders hus, der man, efter någon ansträngning, utdrog kulan, som trängt nästan intill underlifvet. Då, så vidt man kanse, ingen