Aftonbladet – 2 februari 1843, sida 1

Ilamentet; och nu låter den engelske guvernören, som yltrar sig så rätt om den indiska afgudatjensten, kristne soldater fira Kabuls förstöring med ett högtidligt Te deum! Då Lord Bentincek måhända nog oklokt öfverdrifvit missionsväsendet i Indien, faller Lord Ellenborough på det löjligaste in 1 motsatsen och förgäter Englands värdighet. Man kan ej heller dölja för sig, att i firandet af Bramadyrkarnes seger öfver Islam, måste öfven den talrika mahommedanska befolkningen i Indien finna sin religtösa känsla och sina historiska minnen kränkta. NORDAMERIKA. På Förenta Staternasyörlogsbrigg Somers har ett myteri blifvit upptäckt, hvars hufvudman var Krigsministern Hr Spencers son, hvilken i egenskap af kadett var med ombord. Denne och tvänne af hans medbrottslige blefvo genast dömde att hängas och afrättade. De öfrige deltagarne, omkring 20, arresterades, och har undersökning blif vit med dem hållen, som fullkomligt bestyrkt att anläggningen varit uppgjord af den unga Spencer, och som det synes, stått i sammanhang med en plan att äfven lyckas med öfverrumplingen af ett annat krigsfartyg. Ändamålet var, att sedan med dessa fartyg idka sjöröfveri och kryssa utanför Sandy Hook. Enligt de af Spencer utkastade stadgar för förbundet, skulle aldrig lif skonas på tagna fartyg. ÖFVERLÄGGNINGEN HOS BORGERSKAPETS HERRAR FEMTIO ÄLDSTE, ANGÅENDE FIRANDET AF KONUNGENS 25-ÅRIGA REGERINGSJUBILEUM. i (Slut från gårdagsbl.) s . (Rättelse: I den uti gårdagens Aftonblad införda början af denna diskussion står uti hr Schartaus första yttrande: är det fråga att uttrycka en tacksamhet för K. M:s person, bör iniativet tagas från borgerskapets äldsta — — läs: — — bör initiativet ej tagas etc. — Äfven bör tilläggas ru det då uteglömda, att hr kommersorådet m. m., Wegelin är ordförande.) Hr Schwan. Sedan beslut blifvit fattadt af borgerskapets äldste, att fira den 6 instundande, Februari, som lärer vara den rätta dagen, samt den sednare frågan kommit under diskussion, om detta firande skall ske genom en festivitet eller bidrag till någon allmän inrättning, hade jag väntat att hr ordföranden först framställt proposition å de alternativa meningarna innan hr ordf. sjelf uppgjort ett förslag. Hr ordf. har visserligen nämnt ett godt ändamäl, då hr ordf. förmodligen åsyftat inrättande af ett arbetshus; men innan något härom kan beslutas, måste det först afgöras om firandet skall ske genom en fåte eller genom gåfva till någon barmhertighetsinrättning eller annat allmänt ändamål. Denna ordning är af diskussionen föranledd. Emedan jag nu har ordet, anser jag mig tillika böra gifva min åsigt härom öppet tillkänna. Då det tillfälle är för hand att fira en åldrig konungs 235:te regeringsår, finner jag det icke vara lämpligt att göra det genom en gåfva till någon stiitelse, ej passande att fira detta minne genom inrättning af en straffanstalt. Jag är ej bland dem, som tillstyrka flärdfull tillställning, men här afses ej annat, än att genom öppnande äf frivillig subskription bereda hvar och en af borgerskanet, som vill deruti deltaga, tillfälle att vid en högtidlighet uttrycka glädjen och hembära en gärd af tillgifvenhet för den nu 80:åriga Konungen, som under en tidrymd af 23 år innehaft tvenne rikens troner och jag, är öfvertygad att ett ganska stort antal af borgerskapet medlemmar, lifvade af tillfredsställelsen, att ibland sig se den åldrige Konungen, skola i en sådan högtidlighet deltaga. Her Schlegel, Hartman, Nissen m. fl. instämde, Hr Wigert. Jag anser mig böra crinra, aut den åtgärd, som hr ordf. framställt, cgentligen icke tillhör 350 äldstes omsorg, utan att, om en sådan anstalt beslutes skola ega rum genom bidrag, mäste stadens innevänare, ej blott stadens borgerskap deruti deltaga, enär alla dessa häraf hafva lika förmån. Projektet derom har i sanning varit högst oväntadt. Den allmänna önskan deremot vid detta tillfälle tror jag vara för en högtidlighet. Hr Schartau. Jag har ej uppfattat hr ordf:s yttrande såsom någon proposition, utan jag tror hr ordf., oansedt denna befattning, vara bibehållen vid sin rättighet att såsom en af borgerskapets äldste uttala sin egen mening under föregående diskussion öfver ämnet för att stadga beslutet. Annars vill man göra proposition innan diskussionen är fulländad, och detta öfverensstämmer icke med ordningen vid alla öfverläggningar. Omöjligen kan man på detta sätt komma till ett enda välberedt beslut, om meningarne äro split RER TR ar ra ae ee on na t