Aftonbladet – 1 februari 1843, sida 2

EN SANSAD LIBERAL. (Ur Liten lefver än.) Naturhistorici hafva länge varit oense om hvad plats inom zoologien rätteligen borde tilldelas de så kallade sansade liberale. Ingen misstager sig hvar inom det stora politiska riksmuseum man skall träffa Biets familj, de olika sorterna af kamarillans krypdjur, samt alla mer eller mindre politiska hvalfiskar, MAN vet hvar MAN har dem; men ännu har ingen kunnat säga detsamma om de sansade liberale. : Orsaken härtill ligger hufvudsakligen i svårigheten alt afgöra färgen På dessa underliga figurer. Bäfvande för att stöta sig med någon nyans, råka dei stället att stöta alla på en gång. De äro, allt efter den olika dager hvari man betraktar dem, ömsom blå, ömsom röda, ömsom gula, ömsom gröna. De kunna ej heller för sin död tåla att någon annan bär en skarpt och distinkt uttalad färg. De kalla detta att skrika för mycket. Den sansade liberale kan visserligen, efter som han är liberal, understundom vilja att yxan skall gå, men