Aftonbladet – 1 februari 1843, sida 2

som han tillika är sansad, så kan han omöjligen sjelf vilja hålla i skaftet, och om det händer att en annan någongång dermed ger ett kraftigare hugg, hoppar han till af förskräckelse öfver så mycken ovårdsamhet och är nära att få neryvslag, liksom han fruktade att verldsbyggnaden skulle ramla ned öfver skyldige och oskyldige. Som mannen är liberal, nödgas han äfven understundom förmå sig att i fråga om reformer och efterräkningar säga a, men som han tillika är sansad, skulle han icke för allt i verlden kunna tvingas gå så långt som att också säga b, och allt hans vidgörande härutinnan .stadnar således för det mesta vid bara d...d...d...d.o. Den sansade liberale bär ständigt på tungan den stora frasen att göra rättvisa åt alla och allt, med hvilket ord han i själ och hjerta intet annat förstår än hvad i hvardagslag kallas konsiderationer. Det finnes ingenting här i verlden, som icke i denna mening eger någon sida, hvaråt man kan göra rättvisa; någon är en skurk, men skrifver passabel vers, någon är ett dumhufvud, men håller godt bord och ger präktiga baler; rättvisa åt ostron och champagne, rättvisa åt sjelfva oförnuftet, åt sjelfva nedrigheten, ja åt sjelfva fan! Det enda vissa efter allt detta är, att den sansade liberale hvarken är fågel eller fisk, ehuru han med fiskarna eger gemensamt att helst hälla sig uppe i ytan af det politiska farvattnet och att ha serdeles lätt för att nappa på kroken när och hvar vederbörande utkasta en sådan, samt ehuru han åter eger något af fåglarnas natur deri, att han stundom hackar på ett och annat, men framför allt deri, att han icke tages på den qvist man sätter honom.