Aftonbladet – 30 januari 1843, sida 2

okunnig, som den både i ofyanberörde bouppteckning var upptagen och i hofrättens nyssnämnde dom omförmäldes; så och enär, i afseende på den i fru G:s testamente omnämnde fordran, upplyst vore, att i bouppteckningen efter löjtnant G. fanns bland fordringarne upptagne ofvanomförmälde 3:ne skuldsedlar af fru von Echstedt, för hvilka kapiten Liljehöök och hans fru utgifvit deras förbindelse till Norn, som derföre sedermera erhållit full liqvid, samt Norån, om han ock, såsom han föreburit, icke egt kännedom om fru G:s testamente, vid den tid Noren med Bagge uppgjorde liqvid om arfvet efter löjtnant G., icke kunde undgå, att i följd af sin förmyndarebefattning för fru G., ansvara för de till hennes bo hörande tillgångar; äfvensom baron Krusc, på enahanda grund, vore berättigad att för den genom fru G:s testamente öfverlåtna fordran hålla sig till Noren, fann lagmansrätten skäligt förpligta Norån, att ifrågavarande 944: 17. 4. till baron Kruse genast utbetala, med 6 proc. ränta från fru G:s dödsdag. Majoren Noren vädjade till Svea hofrätt och anförde: att han, som, jemte tvenne andra personer, på grund af testamente kommit i besittning af fru G:s all efterlemnade egendom, om händer tagit och ombesörjt utredningen af hennes bo; att fru G:s fordran i löjtnant G:s bo, vid den sednares död, icke varit betalningsgild, utan blifvit det först derigenom, att Bagge låtit häradsrättens utslag vinna laga kraft; samt att Norån icke haft någon befattning med löjtnant G:s bo, emedan Nortn först den 40 December 1830 blifvit förmyndare för fru G. Genom dom den 46 Juli 4838 förklarade! hofrätten, utan skiljaktighet; att emedan den fordran fru G. uppgilvit sig äga i löjtnant G:s sterbhus och genom gåafvobrefvet till friherrinnan Kruse öfyverlåtit, icke bevisligen blifvit till fru G. i lifstiden eller majoren Noren, i egenskap af hennes förmyndare inbetald eller bland hennes efterlemnade tillgångar influtit, samt någon förbindelse tör Noren att ansvara för löjtnant G:s ifrågakomne skuld icke kunde grundas på den afhandling och liqvid om löjtnant G:s qvarlåtenskap, som Noren med Bagge uppgjort, enär baron Kruse icke visat, att Noren dervid åtagit sig någon sådan skyldighet; ty och då frågan, huruvida Noren, i följd af någon underlåtenhet, såsom förmyndare för fru G., alt sin myndlings rätt behörigen iakttaga, må hafva gjort sig till ifrågasatte ersättningsskyldigheter I förfallen, icke kunde, i den ordning samma fråga i målet förekommit, blifva föremål för pröfning, funne hofrätten rättvist gilla häradsrättens domslut, angående Kruses talan emot Noren. Baron Kruse fullföljde saken hos Kongl. Maj:t och j upprepade hufvudsakligen detsamma som han anfört j vid häradsrätten samt påstod, att då Noren vid häIradsrätten inlåtit sig i svaromål i afseende på förImyndareredovisningen, så hade hofrätten bordt pröfva målet i sin helhet. , Major Nortn svarade, att om han vunnit något på afhandlingen med Bagge, så ålade detta honom icke någon betalningsskyldighet i detta mål, likasom han ansåg andre, än arlvingarne efter fru G., icke berättigade att klandra hans förmyndareåtgärd. Nedre revisionen, hvars ledamöter utgjordes af t. f, revisionssekreterarne, hofrättsassessoren Arell, såsom referent, samt hofrättsassessoren Flink och protokollssekreteraren Heurlin, yttrade: att som baron Kruses hustru, genom ofvannämnde af fru G. upprättade handling, hvarpå baron grundat sitt stämningspåstående, icke blifvit tillerkänd något af hvad i enkan G:s bo vid hennes död funn ts, så att major Nortn, i egenskap af testamentstagare efter enkan G., eller till följd af den befattning han med hennes bo haft, kunde vara pligtig att den omstämde summan utgifva och baron Kruse icke visat att Noren, hvilken, såsom innehafvare af Bagges arfsrätt efter löjtnant G., uppburit beloppet af dennes på baron Kruses hustru öfverlåtne fordran bos enkan von Echstedt, åtagit sig att ansvara för de förbindelser som kunna hafva varit med Bagges rättighet såsom arftagare förenade, tillstyrkte nedre revisionen i underd., att hofrättens dom måtte i nåder gillas. Kongl. Maj:ts dom, som utfärdades den 34 Jans sistlidet år, lyder så: att som major Noren, genom träffad öfverenskommelse med expeditionsfogden Bagge, såsom varande löjtnant G:s arfvinge, blifvit innehafvare af Bagges arfsrätt i löjtnant G:s bo. och af lagens stadgande i 4 8 af 40 kap. Arfdabalken ostridigt måste följa, att någon rättighet till arf ej kan inträda utan dermed förenad ansvarighet för sterbhusets gäld, samt Norån således, chvad öfverenskommelse emellani honom och Bagge, angående denna sednares arfsrätt efter löjtnant G. blifvit träffad, måste anses hafva, derigenom att han i arfvinges ställe öfvertagit löjtnant G:s bo. iklädt sig ansvarighet för betalningen af boets gäld, hvaribland, uti den efter löjtnant G. upprättade bouppteckning, ifrågavarande fordran äfven blifvit upptagen; alltså och emedan baron Kruses hustru, genom enkan G:s den 4 Sept. 4825 upprättade och laga kraftvunna testamente fått å sig öfverlåten ifrågavarande fordran, hvilken till dess i bouppteckningen upptagne belopp, 944: 47. 4 bko, genom häradsrättens cmot Bagge laga kraftvunna dom är vorden bestämd, och emot hvilket belopp någon giltig anmärkning icke eller biifvit af Noren framställd ; ty och då visadt är, att vid enkan G:s död, boets ställning: varit sådan, att omförmälde fordran i löjtnant G:s sterbhus, hvilken, enär den icke under enkan G:s lifstid blifvit indrifven, följaktligen utgjorde en till