Aftonbladet – 30 januari 1843, sida 2

sition af enkefru G., utfärdad till förmån för friherrinnan Kruse, och denna bevakning vann laga kraft. Emedan nu Bagge till Noren försålt sitt arf efter löjtnant G., och nyssnämnde gåfva, enligt hvad ovan är upplyst, grundade sig på enkan G:s fordran i löjtnant G:s sterbhus, så uppträdde friherre Kruse och hans fru den 4 April 1834 emot major Noren, hvilken de instämde till Näs häradsrätt, med påstående, att Nortn, såsom innehafvare af qvarlåtenskapen efter så väl enkan G, som löjtnant G., måtte, på grund af ofvannämnde handling, åläggas, att till friherrinnan Kruse uthetala ofvannämnde 944 Rdr 17 sk. 4 rst, som hos Norån innestodo, samt 6 procent ränta derå, från den dag bouppteckning hölls efter löjtnant G. Noren bestred krafvet, dels på den grund, att han ej egt kännedom om detsamma, då han, såsom fru G:s förmyndare, till Bagge utlemnade dennes arf efter löjtnant G., dels derföre, att Noren, genom afhandling med Bagge. af den 2 Januari 1834, fått på sig öfverlåten qvarlåtenskapen efter löjtnanten G., men Bagge, bemälde löjtnants arftagare, uppgifvit, att denna sistnämnde ej häftat i någon skuld till fru G. Häradsrätten förordnade nu, att äfven Bagge skulle instämmas, och baron Kruse gjorde mot Bagge enahanda påstående, som mot Noren. Bagge förklarade, att som fru G., vid det tillfälle, då han, till följd af hofrättens ofvan berörde dom, med hiträde af nämnd, inställt sig hos henne, för att affordra henne bouppteckningseden, befunnits i den sinnesförfattning, att sådant ej kunde ske, samt att då sålunda fru G. icke styrkt sin uppgifne fordran af löjtnant G., så borde fru G:s ifrågakomne testamentariska handling för kraftlös förklaras och Bagge från käromålet befrias. Baron Kruse yrkade vidare, att om utbekömmande af testamentets innehåll få hålla sig, icke till Bagge, utan till major Norån, som var både arfvinge och utredningsman i fru G:s sterbhus, samt varit hennes förmyndare, och i sådan egenskap innehaft qvarlåtenskapen efter löjtnant G. Han ansåg det icke böra inverka på hans rätt, om major Noren, som af bouppteckningen efter löjtnant G. haft kunskap om dennes skuld till fru G., disponerat om denna summa, utan att göra sg underrättad, huruvida icke fru G. sjelf, med bättre rätt, derom förut förordnat. Major Norån fortfor deremot i sitt påstående, att Bagge, såsom arftagare efter löjtnant G., borde godtgöra baron Kruses fordran. Han åberopade sitt med Bagge ingångne och af denne erkända köp, dervid ingen förbindelse blifvit ifrågasatt celler åtagen å Noråns sida att ansvara för tilläfventyrs befintlig gäld efter löjtnant G. Genom utslag den 6 April 4853 utlät sig häradsrätten: att ehuru upplyst vore, att emellan Noren och Bagge omförmälde öfverenskommelse, i afseende å arfvet efter löjtnant G., blifvit träffad, utan att Noren förbundit sig att för sterbhusets gäld ansvara, af hvilken orsak Noren bestridt käromålet; likväl och som Nortn och Bagge medgifvit att löjtnant G. hos fru G. under 43 års tid njutit husrum och underhåll utan att visas kunnat att fru G. derför blifvit godtgjord, samt Norån, som besörjt utredningen af löjtnant G:s bo och innehaft sterbhusets tillgångar, äfven, i händelse han egt kännedom om fru G:s meranämnde fordran hos löjtnant G., och denne sistnämndes fordran hos fru von Echstedt, icke kunnat, såsom förmyndare för fru G., hennes rätt till uthekommande deraf bevaka, e. är hon redan genom gåfvobre? eller testamente den 4 Sept. 4823. eganderätten dertill sig afhändt, och icke visadt vore, att Norån, sedan han om testamentet fått kunskap och blifvit för fru G:s fordran kräfd, några medel innehaft, så frikändes Nortn från käromålet, hvaremot Bagge, som i egenskap af arftagare satt sig i besittning af löjtnant G:s qvarlåtenskap, innan Befintlig gäld förut blifvit gulden. ålades att till Kruse utgifva ofvanberörde 944: 47. 4. med 3 proc. ränta från den dag stämningen i målet Bagge tillställdes. Bagge sökte icke ändring häruti, men baron Kruse vädjade till Wermlands läns lagmansrätt, som, genom dom den 4 November 4837, yttrade: att då häradsrättens utslag icke blifvit af Bagge motvädjadt, och således emot honom vunnit laga kraft, fann lagmansrätten ifrågakomne fru G:s anmälda fordran vara ostridig samt att tvisten i öfrigt anginge huruvida major Noren kunde anses skyldig, att, i följd af omförmälde laga kraftvunne testamente, tillhandahålla baron Kruse nämnde fordran. Och emedan, i afseende härå, förekomme att Norn på sätt han inför. häradsrätten medgifvit, i egenskap af förmyndare för enkefru G., förvaltat löjtnant G:s efterlemnade tillgångar ); ty och då Norån, då han, efter det Bagge, medelst hofrättens dom den 2 Februari 48530, blifvit förklarad för arftagare efter löjtnant G., till Bagge den 2 Januari 4831 aflemnade liqvid för arfstillgångarne efter löjtnant G., dervid ålegat, att ehvad öfverenskommelse emellan Noren och Bagge om den sednares förnöjande för arfvet än må hafva blifvit träffad, antingen innehålla hvad som motsvarade fru G:s fordran i boet, eller eljest tillse att densamma kunde komma att utgå, helst tillgång dertill efter löjtnant G. icke saknades, samt Noren om sin myndlings fordran destomindre kunde anses. hafva varit ) Detta är ctt misstag, ty Bagge blef förklarad för I arftagare efter löjtnant G., redan den 2 Februari! 1830, men Norån blef först den 30: derpåföljde De-j cember förmyndare för fru G. I