Aftonbladet – 28 januari 1843, sida 2

Jag hvälfde likväl en stor plan i mitt hufvud och var sysselsatt med sättet huru jag borde utöra den. — Hörpål! herr Palm, sade jag allvarsamt, jag vill begära en liten tjenst af er. Nu bedyrade han sill stora nit, sin erkänsla, sin skyldighet att tjena mig. — Godt! jag tar er på orden. Jag hari Westmanland, som ni kanske torde veta, ett större bruk, ehuru jag föredrager att bo idet kära Östergöthland. Nu är händelsen den, att min bruksinspektor just för några dagar sedan lemnade denna verlden, och jag behöfver således en redlig, ordentlig och pålitlig bruksinspektor i en hast. Skulle ni ej känna någon att föreslå till den lediga sysslan ? -— Jag kan icke i ögonblicket erinra mig nåson, men jag skall med största ifver höra efter någon passande person. En tjenst med så god utsigt bör ej vara svår alt snart få sökande till. — Jag är af samma tanka; låtom oss derföre fylla våra glas, och innan champagnens Perlor förflyga, dricka min nya bruksinspektor, Richard Palms välgångsskål! Glädjen och förvåningen blefvo obeskrifliga: jag skyndade att undandraga mig deras mångf; Idiga tacksägelser; och lån: gt ut i förstugan, i trappan och ned på gården genljudade efter mig deras innerliga och välmenta: ,Gud välsigne assessorn! VI. SLUTET. Jag behöfver knappt tillägga, att man inom några dagar hade i nästa län fått reda på den enögde lumpsamlaren, att denne i början nekad