Aftonbladet – 28 januari 1843, sida 2

KORRESPONDENSARTIKEL FRÅN SMÅLAND. Höreda den 24 Jan. 1843, Bästa bror! Vi hafva här nere i landsorten med stor förvåning sport om vår käre landsman, biskopen och kyrkoherden Christoffer Heurlins utnämnande till statsråd. Lika mycket som detta för vårt landskaps heder fägnat oss, lika mycket har det satt vår uppmärksamhet i spänning i afseende på den frågan, huruvida vår älskelige Heurlin skall, jemte sit! statsrådsembete, kunna fortfara att vara prest och kyrkoherde. Frågan ligger oss mycket om hbjertat; ty vi hafva här i orten, såsom du vet, också ett stort snille till biskop, hvilken utan tvifvel endera dagen kan jemte sitt biskopsembete förena landshöfdingetjensten till hela ortens båtnad och verkliga nöje, derest det först blir såsom princip stadgadt och afgjordt, att en prest icke, såsom hittills varit ansedt, måste allenast hafva ett presterligt embete, utan tillika, obehindrad af författningarne, får beklädas med hvilken annan verldstlig tjenstebefattning som helst. Detta skulle väl innebära någon nyhet, men säkert en betydlig reform. LEikasom biskoparne utan svårighet kunde sköta landshöfdingeembetena, kunde prostarne vara kronofogdar och pastorerne länsmän. Härigenom vunnes mycken förenkling i tjenstemannapersonalen, och mycket mera godt skulle uträttas, än till och med genom det införda bruket att öfverstar, generalpersoner och andra höga militärer göras till postmästare; ty, efter hvad bittills varit öfligt, fortfara desse likväl icke att jemte sitt postmästeri tjena i armten och kommendera våra tappra krigarskaror, utan bibehålla endast en tom, betydelselös militärtitel. Men då vår gode Heurlin fortfar såsom prest, äfven unler statsrådsembetet, så att han den ena dagen står och predikar i predikstol, den andra i koneljen; så innefattar detta ett stort steg af ny naur. En biskop, som blir landshöfding, eller en andshöfding, som tillika blir biskop — ty detta ör också vice versa kunna ske —; en prost, som illika sättes till kronofogde, eller en kronofogde, om derjemte är prost; en pastor, som är länsnan, eller en länsman pastor, — hvilket nu ill principen är allt ett — skulle på dubbelt sätt ippbygga sin allmänhet. Nyttan och uppbyggelen häraf är så tydlig, att man verkligen kunde ycka att i ett så klart ämne en vidlyftig utredning kunde vara alldeles onödig. Likväl säger jag dig, bästa bror, att denna sak såsom princip icke står alldeles klar för hvars och ens blick. Jag har genomläst Svenska Biet