Aftonbladet – 27 januari 1843, sida 2

å Flere bref hafva med gårdagsposten blifvit från Upsala insända till redaktioner, med anhållan om deras offentliggörande, i anledning af den korrespondensartikel derifrån, som vi upptogo ur Freja, och hvilken angick orsaken till berr Ole Bulls afresa från Upsala. De sednare korrespondenterne anse nemligen, och kanske ej utan skäl, några uttryck i det förra brefvet alitför hårda och orättvisa, så vidt de skulle lämpas på sedetillståndet i Upsala i allmänhet. Vi meddela ock derföre här nedan ett af dessa bref, ehuru vi af en annan enskild kommunikation, som ej var ämnad för offentligheten, hafva anledning förmoda, att den berättelse, som der förekommer, å andra sidan är något ensidig och mycket ofullständig, serdeles vid de samtal, som vid tillfället passerat: Utdrag af ett bref från Upsala den 235 Januari. — — Det är med förvåning man härstädes erfar flere Stockholms-tidningars berättelse om ett skandalöst upptråde af några studenter mot herr O. Bull, då han för fjorton dagar sedan anlände till staden, för att gifva en konsert; men afskräckt af det emottagande, han genast på sjelfva gatan rönte, afreste följande dag till Stockholm. Lösa rykten hafva här kringlupit om denna händelse, och det är ett af dem, som en insändare i Freja hastat att meddeia, utan att taga närmare notis om verkliga förhållandet. Sedan förhör skett med deltagarne i uppträdet inför rektorsembetet, hvarvid hela saken visat sig vara af temlig obetydenhet och icke värd att göra så stort väsen utaf, som nu skett, är det lätt att visa, huru den förskräckliga tilldragelsen tillgått. Det är så mycket nödvändigare, att lemna en sanningsenlig berättelse om hvad som passerat, som i annat fall icke allenast studentkorpsen härstädes, utan äfven nationen skull: komma att illa anskrifvas, för den råhet och det brutala förhållande mot Ole Bull, hvarigenom Upsala-publiken plötsligt beröfvades nöjet af Nattvukuns underbara toner. Tidningarne berätta, att herr Ole Bulls kusk och skjutsbonde blifvit kringbasade och mörbultade, samt herr Bull och hans följeslagare öfverhopade med ovett,. Så har äfven sqvallret härstädes påstått, men den nakna sanningen beröfvar denna tilldragelse hela dess gräslighet. Förloppet var följande: Sent på afton stannar en täcksläde på slottsgatan och kusken frågar några ankommande studenter vågen till gästgifvaregården, hvarom han beredvilligt erhåller fullt besked; men, antingen han icke fullt förstod studenterne eller för tillfället icke knude förstå dem, körde en annan gata än den rätta, då en af studenterne springer efter och ropar, att han körde galet och borde vända om och köra i en annan direktion; men, då detta icke skedde, h:ppar studenten upp på kuskbocken och säger till kusken: Tag hit tömmarne, så skall jag köra fram till gästgifvareg rden,. Kusken, som väl tyckte, att hans rätt skedde något för när, nedskuffade studenten från sätet, hvarefter denne betalar kusken med en örfil. T detsamma anlände de öfriga studenterne, som varit i den förras sällskap, hvilka, då de hörde en af de i vagnen sittande herrarne, Oie Bull eller hans reskamrat, yttra: Hvis du vill give ham Örefigen, saa giver jeg dig to for een,, — genast bådo herrarne ursäkta deras kamrats hetta, såsom härledande sig derifrån, atthan för tillfället var litet mera upprymd, än vanligt, hvarefter de erbjödo sig, att följa de resande till gästgifvaregården; men då de på detta anbud icke erhöl!o något svar, läto de vagnen köra i den riktning kusken fått i sin inbillning, att han borde hinna målet. — Följande dagen, om morgonen, spriddes genast underrättelse härom kring staden, vederbörligen utstyrd med diverse varierade tillsatser. Professor Geijer, hvilken sjelf, såsom en aktad musikus och vän af tonkonsten, går genast till herr Bull, för att ställa saken till rätta och mildra hans, a denna händelse uppretade lynne; men förgäfves! Herr Bull afreste och Upsala-publikens förhoppningar, att en gång få höra hans förunderliga toner, fingo denna gång ett snöpligt slut. Som de, vid den ledsamma händelsen närvarande studenterne icke gjorde någon hemlighet af hvad som passerat, fick akademiens rektor snart reda på huru alltsammans tillgått, och han kar förklarat, att saken var af en sådan pullitet, att intet vore att vidare dervid göra. Om än den, som gaf Ole Bulls kusk en Örefigen, bar sig mindre passande åt, så torde man likväl icke heller kunna påstå, att herr Ole Bulls uppförande var alldeles klanderfiitt. Konstnärerne hafva sina nycker, och man ursäktar dem gerna, men de må icke gå för långt, i hvilket fall publiken också torde vilja någon gång visa sina nycker. Herr Bull borde hafva kunnat vara belåten med den satisfaktion, han erhöll, i det den af icke blott studentkorpsen, utan äfven hela vårt samhälle högt aktade professor Geijer uppvaktade honom och bad honom ursäkta en pojkaktighet, som i det hela hade ingenting att betyda. Knappt har denna händelse upphört, att vara allmänt föremål för konversationen, så inträffar en annan händelse, hvilken, om den än på något visst håll skulle mindre behaga, likväl ställer härvarande studentkorpsen i en fördelaktig dager. — I går eftermiddag samlades studentkorpsen, efter anslag på vanliga ställen, i Auditorium Gustavianum, då korpsen, efter en stunds diskurs, hvarunder största enighet rådde, beslöt att med sång uppvakta den nyligen ut——A EEE RA