Aftonbladet – 27 januari 1843, sida 2

hållas, som förtjente lagligt tilltal för jirrlärighet. AT den angifna beskaffenheten skola samtlige lärarne vara med få undantag,. Och hvad som väl är det aldrabetänkligaste, tvenne kyrkoherdar skola hafva lefvat eller lefva i ordentligt, med kyrkans band bekräftadt, tvegifte, och det tillkännagifves, att de för hvarandra verkställt den vigsel, som skulle innehålla bekräftelsen på tvegiftet. Att den ene af dessa kyrkoherdar lefver, angifves icke otydligen. Dessa beskyllningar äro för svåra, att kunna förbises. Det är väl sant, att inga namn äro utsatta, men det är icke mindre sant, att genom beskyllningarne en mycket mörk skugga faller öfver presterskapet i en hel landsort. Tillfölje häraf tror sig Domkapitlet vördsamligen böra anhålla, att Tit. täcktes tillförordna aktor, som vid laga domstol instämmer den ansvarige redaktörer af tidningen Skånska Correspondenten, och der tillförbinder denne, att antingen uppgifva de skyldige personerne och ikläda sig skyldigheten af bevisning, hvarigenom de brottslige kunna befordras till välförtjent straff, eller stånda till ansvar för det missbruk af tryckfriheten, som är upptaget i 3 8 mom. af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers tryckfrihetsförordning. Aro beskyllningarne helt och hållet eller till någon del grundade, så ligger der makt uppå att de brottslige blifva lagligen straffade; sakna åter uppgifterna all grund, så är det icke mindre vigtigt, att den tjenstemannapersonal, som mer än någon annan behöfver ett obefläckadt rykte, erhäller den upprättelse för smädelserna, hvarom den genom lagarne är försäkrad. Domkapitlet vågar således påräkna ett välvilligt och kraftigt biträde af den offentliga åklagaremakten, till utredande och bestraffande af den brottslighet, som måste förefinnas antingen hos de under Domkapitlets uppsigt stående embetsoch tjenstemännen, eller hos en offentlig belackare. Lund den 7 Januari 4843. Wilh. Faxe, A. J. Hellsterius, BJ:son Bergqvist, H. Reuterdahl, J. Pettersson. Till Domkapitlet i Lund. I anledning af Domkapitlets begäran, i skrifvelse den 7 af innevarande månad, har jag förordnat akademie-adjunkten, juris kandidaten och philosophie magistern Jacob Lundell, att, i egenskap af aktor, vid vederbörlig domstol, det ar Domkapitlet i berörde skrifvelse äskade åtal emot ansvarige utgifvaren af tidningen Den Nya Skånska Correspondenten, i laglig ordning anställa och utföra, hvarom jag härmed får underrätta. Stockholm den 13 Januari 18453. Arfvid Faxe. Vi befara, att domkapitlet i dena affär icke obetydligt misstagit sig både om tryckfrihetslagens mening och de administrativa myndigheternas förhållande till de underordnade embetsmannakorpserne. Domkapitlet synes föreställa sig, jatt det åberopade 8:e momentet af 53:e tryckfrihetsförordningen, som förbjuder smädliga utiryck om rikets embetsoch tjenstemän i och för embetet, har afseende på embetsoch tjenstemän i allmänhet och icke förutsätter, att smädelsen skall vara riktad mot viss namngilfven person; men att så ej förhåller sig, borde domkapitlet hafva inhemtat, om icke af annat, åtminstone af den till berörde moment fogade straffbestämmelsen, att brottet skall straffas efter allmän lag, ty allmänna lagen känner icke någon smädelse, som skulle vara riktad mot onämnd person och som således ingen äger taga åt sig, med mindre han först bevisar att han är den person, mot hvilken smädelsen är riktad. Domkapitlet synes icke heller hafva klart begrepp om åtskillnaden mellan smädelse i och för embetet, och smädelse i och för enskilda handlingar, då domkapitlet till förra klassen hänfört beskyllningen, att två prester skola lefva i tvägifte. Tvägifte tillhör icke det presterliga embetet, hvilket domkapitlet kan finna deraf, att detta brott har samma kriterier och med samma straff belägges hos prester, som hos lekmän. Vi lägga likväl mindre vigt på dessa misstag om en lag, som lätteligen: missförstås af dem, hvilka icke på praktisk väg gjort hennes bekantskap, än på de uttryck, hvari domkapitlet nedlagt motiverna för det steg, detsamma tagit. Domkapitlet säger nemligen: ,äro beskyllningarne helt och hållet eller till någon del grundade, så ligger det makt uppå, att de brottslige blifva lagligen straffade; sakna åter uppgifterna all grund, så är det icke mindre vigtigt, att den tjenstemannapersonal, som mer än någon annan behöfver ett obefläckadt rykte, erhåller den upprättelse för smädelserna, hvarom den genom lagarne är försäkrad. Detta vill med andra ord säga, att domkapitlet icke har sig bekant, om beskyllningarne äro grundade eller ogrundade; om de anmärkta oordningarne inom stiftet ägt rum eller ej, men vill begagna tillfället för att anställa en inqvisition, för att sedan, efter omständigheterna och ansvarslöst, sluta sig till den ena eller den andra af de parter, som förmodas komma att mot hvarandra uppträda, samt att, i händelse beskyllningarne icke kunna bevisas, då anse de förmenta fläckarne på stiltspresterskapets rykte utplånade. I detta räsonnemang rr ra KR org or FE AEA 7 0 TR BL p dress Le ge sas oa pg er eg a