Aftonbladet – 27 januari 1843, sida 2

de ej sett i boden en lång, enögd karl, med blårandig rock, en af dagarne innan mordet skedde. De ena bodgossen påminde sig genast, att just förmiddagen, innan brottet begicks, hade en dylik karl handlat tobak och snus, och begärt att få vexla en tioriksdaler, då han följt med handelsman Burg uti bodkammaren, men fått vänta der en god stund, under det en resande inkommit, som haft något att tala med köpmannen. Den andra bodgossen, som varit längre i boden, ville erinra sig, att han förut på sommaren sett samma man handla i boden ett par gånger. — Huru skall man nu kunna få reda på den der lumpsamlaren ? frågade jag med låtsad enfald vår vise borgmästare; det begriper jag alls intet — Men det begriper jag ganska lätt, svarade han med en mycket myndig och värdig min skulle inte en borgmästare veta det? — Jo, jo, min gubbe plär väl veta att taga reda på det, som andra inte ha så lätt att förstå, inföll borgmästarinnan triumferande. — Ser herr assessorn, jag begär helt enkelt handräckning af landshöfdinge-embetet, och låter senast gripa karlen. Lagen måste hafva sin gång. — Imedlertid hoppas jag att herr borgmästaren är så god och återger den unge bokhållaren sin frihet. — Det låter sig ingalunda göra, herr assessor. Jag släpper ej denna fången, förrän jag får den andra i stället; annars vore ju ingen arresterad för det begångna brottet, och, som jag säger, lagen måste hafva sin gång. — Men han kunde möjligen ställa herr borgmästaren till laga ansvar för sitt qvarhållande i arresten, sedan anledning visat sig, att låta Misstankan med större skäl falla på en annan. — Åh! det förmodar jag att den gunstige herrn väl låter bli, sade borgmästarinnan med ett förnämt löje; det är, min själ, inte så godt att ställa en borgmästare till laga ansvar.