Aftonbladet – 26 januari 1843, sida 2

FYRA re ——L nte ESR ARRE RAR RANN har annat att vänta, än vanära och döden. Hvilken. förfärlig utsigt! O, min Gud, hela veriden öfverger och föraktar mig! — Nej, herr Palm, jag föraktar er ej, och den på hvars begäran jag besöker er, hyser för er samma ömhet som förut. För hennes skull ber jag er vara lugn. Hvad rättvisan här på jorden än må dömma, så glöm ej att det finnes en domare i himmelen, hvars eviga rättvisa och godhe! alltid beskydda den lidande dygden. Då han blef något lugnare, gaf jag honom juridiska råd i anseende till formen al hans försvar men som klockan var nära eifva, dröjde jag blot en stund inne hos den olycklige. Han var djup nedslagen, men med en blick så klar, så redlig bedyrade han ännu en gång sin oskuld, och bat mig tacka Lina tusenfallt för hennes deltagande ömhet. Nå, mina läsare, hvad sade jag i kapitlets början om promenader? hade jag rätt att prisa dem; och gjorde jag ej nu sjelf en iycklig promenad den hade ju tröstat trenne bedröfvade och rädda! en vacker flickas lif. Annu mera: under hemvägen påminte jag mig min syn sedan föregående aftonen. Skulle det ej kunna vara mördaren! tänkte jag vid mig sjelf, och genast styrde jag mir kosa till den lilla stugan vid skogen. Den be boddes af en fattig enka med fyra små barn. Hor blef mycket förundrad af mitt sena besök, när ja efter elt ifrigt bultande blef insläppt. — Hör på, mor Carin! hvem var den der karlen, som i går afton emellan klockan elfva och tolf bultade på här och blef insläppt? — Det vet jag ej, nådig assessor. Jag trodde det var min bror när jag öppnade, men ban sade