det, i deras tycke högst angenäma prygelstraffet, — bestraffar man (t. ex. för det man ej helsat på en högre kamrat, ej uppläst kyrkogårdsgrinden, eller för vägran att åt någon af Högre Flyttning, under föregående timman, utlemna sin bok) i så kallade lilla åuditorium, med en knut, anbringad i hörnet af den gråa kappan, som bäres, till utmärkande af att man blifvit gymnasist, — och deliqventen måste då, helt orörlig, emot taga sitt straff, hårdt eller mildt, allt efter den afstraffandes godtycke, och erhå ler sedan, på frågan: hvarföre man blifvit straffad, Vill förklaring endast: på befallning. — Upplysas måste nu, att slagen af detta straffinstrument (hvars hårdhet, utan all öfverdrift, kan jemföras med en stens), meddelas vanligen på högra axeln; men icke sällan händer, att delingventen, då han kanske skall afstraffas tyenne gånger under samma mellantid, måste uppstiga coh utbedja sig, som en verklig nåd, att få emottaga den återstående delen af sitt straff, på venstra axeln; och ovanligt är verkligen, att vid hemkomsten vara fri från chattering med blå ech gula fläckar på båda axlarne. Harvid måste nämnas, att nyss omnämnde förseelser äro. bland de gröfre; men smärre afstraffas äfven på samma sätt — , fast kanske något lindrigare. Men efter aftonbönens slut är man cj säker att slippa undan utan någon undfägnad äfven i s, ks storå auditorium, och denna afstraffning sker då af den först omnämnde daggen, och hvarvid slagen vanligen appliceras snedt över ryggen, eller, från venstra axeln ned ned till veka lifvet å högra sidan. (Detta nu dyrbara straffinstrument förvaras af Custos, och afiemnas högtidligen vid hvarje ombyte af Custos — utaf den afgående åt den tillträdande — i hela gymnasickorpsens öfvervaro.) Nu frågas: om icke minnet af den nyss förut hållne bönestunden kunde värdigare firas, än på ofvan omnämnde sätt? Att afskaffa detta, kunde lättligen verkställas, om t. ex. lärarne, som bivistade bönen, qvarstannade, tills ynglingarne aflägsnat sig, — och, om äfven, vid ombytet af lärare, under föroch eftermiddags-läsningarne, den ene läraren qvarstannade, till den andre infann sig. Skedde detta, kunde många oordningar borttagas, och mången yngre lärjunge kunde, utan en långvarig plåga begagna sin — kanske äfven sina armar ; hvilket nu ofta, genom flere å rad verkställde exekutioner, blir honom omöjligt. Hvad läsetimmarne beträffar, är icke ovanligt att stundom 6 å 8, många gånger flere, af nedersta flyttningen befinna sig utan böcker, hvilka blifvit dem före läsningens början, af de högre kamraterne fråntagne och få då de lägre uppbära alla möjliga förebråelser och anmärkningar af läraren, för deras försumlighet att icke medtaga sina böcker, och detta blott derföre, att herrarne i högre afdelningarne anse besvärligt att sjelfve medtaga egna läroböcker, (hvilket förhållande är lärarne ganska väl bekant); ej heller länder detta de yngre till någon fördel vid skeende flyttning. Dessutom må nämnas, att de yngste ofta under timmarne utsändas i staden, för att åt någon af de högre köpa snus, tobak eller annat: och vägrar man, så är lönen: smaka knut eller dagg. Utom detta oskick de högre taga sig, är äfven för nedersta flyttningen bestämdt, att, då lektorn slutat läsningen och aflägsnat sig, en af nämnde flyttning måste begifva sig ut i förstugan på post, för att för båda auditorierna tillkännagifva när läraren kommer. Ofta händer, att nedre auditorii Icktor först infinner sig; och då den postande sedermera — efter att hafva tillkännagifvit för herrar supceriorer att deras lektor är i antågande — infinner sig uti sitt auditorium, långt efter lektorns ankomst, emottages han af denne med förebråelser för sin försumlighet att icke passa på tiden: Sedermera erhåller han mindre bra betyg för ordning, vid en blifvande aflyttning. Med ett ord: ynglingarne äro, första året på gymnasium, att beklaga, då de ej kunna på de äldre kamraterne depensera, medelst bjudningar på frukostar och middagar: då enda belöningen är, att erhålla lindrigare straff, samt den äran att få kalla nägra af dem bror, äfvensom att någon gång varda befriad från bevistandet af gudstjensten, — hvilken förmån herrar superiorer hafva tagit sig oinskränkt rättighet att tillåta eller afslå; — äfven kan, på föresagde vilkor, den som år älskare af källarlefnaden, erhålla en superiors tillstånd, att efter godtycke besöka källare och värdshus. Såsom bevis på huru frikostigt bestraffningar utdelas, må nämnas, att en yngling, Insändarens kamrat, första terminen af sin gymnasiitid, från medio af September till början af December undslapp stryk 48 äsetimmar ; men erhöll scdan, icke noga räknadt, 280 slag af knuten, den extra trakteringen af daggen ej inberäknad. Denna oordning torde kanhända förtjena att Rector Gymnasii sökte genom strängare åtgärder afskaffa. Skulle nägra ytterligare upplysningar åstundas, så är Insändaren benägen att dem meddela, då den sökande inlemnar sin adress uti galanterihandlare Zanonis bod vid Stadssmedjegatan, i förseglad biljett till Sakkunnig.