Aftonbladet – 24 januari 1843, sida 1

Skrift och vår kyrkas grundskrifter, sådane son de sjelfve förklara sig och Sveriges rikes statsförfattning bevisligen vill hafva dem gällande Med varm, innerlig och redlig öfvertygelse ha jag offrat bela mitt lifs verksamhet, så ringa der än varit, på Guds rikes förkofran, till utbredande af ren sanning, ett förbättradt hjertelag och själens skönhet ibland menniskor, så godt som jasc förstått och kunnat. På alla de mig af högv domkapitiet meddelade frågor kan jag således svara ett öppet och obetingadt ja; och kunde dervic stadna, utan något vidare. Men emedan månger i detta korta ja måhända skulle vilja ana en underförstådd mening, af motsatt elier annan betydelse, än jag sjelf vill; utbeder jag mig, att på åtskilliga af frågorna få göra milt svar utförligare: helst vissa af dem omfalta ämnen, ej blott i sig sjelfva af högsta intresse för kyrkan och sambhället, utan äfven sådana, att jag funnit en stor mängd af mine landsmän, serdeles prester, rörande hvad dessa frågor omfatta, sväfva 1 besynnerliga tankar, mera, såsom det synes, grundade på förutfattade, blinda meningar, än på verklig kännedom om kyrkans grundskrifter. Det är för högv. domkapitlet ett kändt förhållande, att jag tog ordination först i en mera framskriden ålder. Jag hade mig de ifrågavarande grundskrifterna bekanta långt innan jag öfvergick till prestembetet. Hvarföre skulle jag då hafva tagit detta steg eller icke sedan sjelfmant återkallat det, derest jag i nämnde skrifter funnit något hinder för det förra, eller ett kraf, som fordrade det sednare? Jag öfvergår nu till sjelfva frågorna. I Anser tit. sig. fortfarande förpligted, att fullgöra de löften och den ed, han vid sitt prestblifvande cftade? Ja. H. Erkänner tit. kyrkans rättighet, för dess säkerhei om sine tjenarcs trohet, till den väntan, att dessa löften och denna ed, at den, som aflade dem, fatlades i samma mening. som ord n innebära, och således är kyrkans, som dim föreskrifvit? Ja. HI. I det första löftet åtager sig presten det dyra predikoemb tel; erkänner tit. således sin förbindelse. att bekänna, förkunna, förklara det himmelska riket, sådant det af Christus på jorden blifvit stiftudr: och del så, att menniskor vinnas till delta rike och blifva rätte medborgare deruti? Ja. lj IV. I det anäåra löftet utfästes uppoffringen af alla själs och kroppskrafter till detta embetes utöfnir.g erkänner tit. således sin förbindelse, att draga sin verksamhet från alla dd: rigtnirgar, chutu begär och fördelar dervid måste uppoffras, som äro strid med d tta rikes tillväxt? se På denna fråga kan jag uttala ett så mycket fullkomligare och öppnare ja, som jag icke erkänner, att någon menniska, äfven utom predikoståndet, har rättighet, att — hvad fördelar än må locka — företaga det ringaste i strid med Guds rikes tillväxt; och att följaktligen enhvar, redan såsom christen, har till skyldighet, alt draga sin verksamhet ifrån alla så beskaffade rigtningar, hvilka samtligen äro onda. Emellan en prest och en annan person finnes häruti ingen annan åtskilnad, än den, att presten i första rummet eger att uppfylla alla de serskilda befattningar, som hans syssla kräfver, i fall han ännu eger någon presttjenst; samt alt, i allt hvad han derutöfver hinner och kan göra, han, likt alla andra ehristne, tager till rättesnöre, att ingenting sälla i verket, stridande emot Guds rikes förkofran. I full öfverensstämmelse med denna grundsatts finna vi värdige, kunnige, driftige män, tillhörande presteståndet, 1 alla tider, den närvarande icke undantagen, hafva sysselsatt sig med ganska mycket utom och bredevid sjelfva de tjensten enkom tillhörande göromål, men alltid så, att dessa i första rummet icke blifvit försummade, samt att de andra sysselsättning garne icke kämpat emot Guds rike. Att jag må förbigå skötandet af landtbruk och allt hwad till ett hushålls ekonomi hörer, hvilket, enligt inrättningen i Sverge, är tilagdt presterskapet i allmänhet och hvarje med voställe försedd eller med enskild egendom nutustad medlem deruti i synnerhet; så må jag blott SR 3 a Arr AA TT fisa pla ah al ad RE msland når sl FER RA DR Vt VN. Den Inger t Ted TRE SES ie