Aftonbladet – 19 januari 1843, sida 2

Marskalken och hans gudinna voro endast ett par steg derifrån. De begge ynglingarne skyndade emot dem. Herr marskalk, i himmelens namn, hvem är det, som ni för under armen? — Mig, min herre, svarade en röst, fullkomligt fremmande för alla tre. . — Det är inte hertiginnan, utropade alla tre på en gång. — Det är min hemlighet. Men, herr marskalk, då man gör förmiddagsbesök hos ett sjukt fruntimmer, tar man inte spetsmanchetter, som man riskerar få sönderrifna. I sanning, markis, ni måste vara mycket lycklig i afton; endast ett par timmars väntan återstår er, och edra önskningar äro uppfyllda Vicomte, hviskade hon den tredje i örat, er bror skall gifta sig med fröken de Virieux. Intrigen tycktes blifva allt mer och mer olöslig. Detta fruntimmer, som liknade hertiginnan de Presles, som kände så många detaljer, var ändå inte hon! Hvem var det väl då? Markisen, hvars svartsjuka var åskande, sökte efter en tanka, som kunde gifva hans obestämdhet en fast fot. Under det marskalken föll i extaser öfver sitt misstag på person, som icke förklarade sig vidare, lyfte han lätt på ett hörn af masken och darrade vid åsynen af en liten svart mouche, artistiskt påsatt. — Mouchen är der, markis, sade han; men detta är dock icke nog bevis; modet är antaget, och hertiginnan har icke ensam privilegium derå. Ni är bra mycket intrigerad! Jag har medlidande med er. :Infinn er klogkan 2 i kungens hörn, på samma gång som marskalken fått ett lå