Aftonbladet – 19 januari 1843, sida 2

gat Amerikanarne för ett moraliskt förderf i allmänhet. I anledning häraf hafve vi några ord att förmäla. Först och främst har nemligen Aftonbladet förut, mångfaldigt flera gånger än Biet, med värma yttrat sitt ogillande öfver slafveriets bestånd, och behöfde således ej serskildt meddela utdraget härom ur Dickens, hvilket ej innefattar något egentligt nytt i detta hänseende, såsom fallet var med artikeln om fängelsesystemet, hvarförutan vi lofvat att framdeles, när tillfälle blir, återkomma till några flere utdrag, än det vi meddelat, hvarvid det likväl fägnar oss, att Biet nu undangjort en liten del af detta besvär. För det andra synes Biets Red. vara okunnig om den annars temligen bekanta omständigheten, att nilet och bemödanderna för slafveriets afskaffande insenstädes äro större och räkna talrikare anhängare än inom de Förenta Staterna sjelfva. Om Bired. händelsevis får se en engelsk tidskrift, som kallas London and Westminster Review, så kan den i årgången 4837 igenfinna en artikel om abolitionisterne, hvilken mnefattar en utförlig afbandling om dessas bemödanden. Uti denna afhandling omnämnas en mängd personer, hvilka för detta ändamål hängifvit alla sina krafter och hela sin förmögenhet, samt icke dragit i betänkande, att midt i de slafegande staterna utsätta sig för de svåraste förföljelser, med ett tålamod och en sjelfuppolfring, hvilka fullkomligt kunna liknas vid de första kristna martyrernes, och hvarom man icke kan läsa utan den djupaste rörelse. Men man finner der tillika, att en och annan af dessa mensklighetens missionärer i sin ädla hänförelse gått till väga på ett oklokt sätt, dymedelst att de, i stället för att uteslutande söka verka, dels på lagstiftningen till successiv lindring i slafvarnes belägenhet, dels till väckande af känslor för menniskorätt hos slafegarne, rent af uppmanat negrerne att göra sig fria genom våld och uppror, derigenom väckt förskräckelse och farhåga för möjligheten af ett allmänt slafkrig och de hvitas utrotning, samt sålunda gifvit anledning till den barbariska lag, som förbjuder att i kongressen ens väcka fråga om negeremancipationen: ett förbud, hvilket man stödjer på det sofistiska skälet, att beslutet öfver en sådan fråga icke tillhör centralregeringen, utan är hvarje stats ensak. Oaktadt detta förbud saknas likväl icke representanter, som icke släppa det ädla målet ur sigte och den ädle 80:årige f. d. presidenten Adams förnyar i kongressen hvarje år sin motion om slafveriets upphäfvande utan afseende på den förtret, det tillskyndar honom: Något besynnerligt förefaller det oss dessutom, att de ultra-Monarkiska kämparne, ej mindre här än i andra länder, väl ständigt tala om det skamliga slafveriet i en del af de Förenta Staterna, men deremot lemna dess tillvaro i ett sådant land, som t. ex. Brasilien eller de spanska kolonierna ovidrörd, oaktadt det är notoriskt, att slafvarne i de sistnämnda länderna öfverhufvud behandlas vida hårdare, än i de stater af amerikanska unionen, der slafveriet existerar. Orsaken kan välicke tilläfventyrs vara endast den, att de Förenta Staternas samhällsinrättning är republikansk och demokratisk, men i Brasilien deremot och de europeiska kolonier, der slafveri finnes, monarkisk och mer eller mindre aristokratisk, samt att således tilläfventyrs demokratien, men icke slafveriet, är den egentliga nageln i ögat? Vi bara fråga. Efter som vi åter en gång kommit att tala om Förenta Staterna, så torde detta tillfälle lämpligen kunna begagnas, för att närmare uttrycka vår åsigt i allmänhet om ifrågavarande samhälle, emedan vi funnit den ofta missförstådd. Det vill nemligen af den polemik, som Biet oupphörligen söker inleda med Aftonbladet angående de Förenta Staterna, synas som om Bi-kotteriet vore behäftadt med den föreställningen, att Aftonbladet anser hela den politiska statsformen och regeringssättet i de Förenta Staterna för elt non plus ultra af samhällsorganisation, realiseradt i verkligheten, såsom ett mönster, efter hvilket regeringsformerna i Europa borde bildas. Detta är likväl ett misstag, och på det någon illusion i nämnde afseende icke vidare må fortfara, vilje vi i korthet tillkännagifva hvad vi tänka om den saken. Det förträffliga i Nordamerikanernes statsinrättning anse vi ligga deruti, att hvarje fri medborgare är lika inför lagen, att det rum, hvar och en der intager i samhället, måste bero på egen förtjenst och skicklighet, samt medborgares derigenom förvärfvade förtroende, men icke af några medfödda eller tillfälliga företräden af börd eller slägtrelationer; att den principen der finnes utarbetad till verklighet, att regeringen och embetsmännen äro till för folkets skull, men icke folket för regeringens, och att den vigt, som genom samhällsinrättningarne blifvit lemnad åt den hos ss så mycket nedskrikna: och förtalade personNS a va ds en na TT a a RA TE an a