Aftonbladet – 19 januari 1843, sida 2

lighetsprincipen, gifvit ett värde åt individens rättigheter och arbetet, som lemnar den fastaste borgen för mängdens trefnad, hvilken måste vara ett af hvarje samhälles bufvudföremål. Det är, med ett ord, den: demokratiska principen deri; som vi älska, och som utgör grunden och driffjädern till landets exempellöst hastiga framskridande: Någonting mindre förträffligt, ja till och med högst felaktigt och som måhända en dag hotar unionen med upplösning — en sådan må för öfrigt slå väl eller illa ut — finna vi deremot uti svagheten af det samband, som de serskilda delarna ega med hvarandra genom federal-inrättningens beskaffenhet, hvilken lemnar de serskilda staterna i många fall alltför oberoende af unionens gemensamma styrelse och lagstiftning, samt stundom gör de sednare alldeles maktlösa. I alla väl inrättade styrelser måste det finnas en högsta verkställande makt, utrustad med så stor myndighet, att den kan tvinga hvarje serskild det af det rike att lyda de lagar, som äro till för det helas väl; och då vi uttrycka denna öfvertygelse, torde Biet och dess konsorter finna, att Aftonbladet är långt ifrån att hysa någon böjelse för anårki eller alltför lösa samhällsband. Helt annat är, att makten eger en kontrollerande motvigt i sitt eget beroende af folkets förtroende. Imedlertid är en sådan maktegande enhet just hvad som fattas de Förenta Staterna och, i vår tanka, orsaken till de flesta bedröfliga fenomener, serdeles i finansväsendet, hvilka der visat sig under de sista åren. De första grundläggarne af den amerikanska republiken voro i allmänhet män af stor förmåga, upphöjda dygder och mycken skarpsinnighet, samt ådagalade äfven detta uti den fasta grund, de lade för den borgerliga friheten, och hvartill de togo mönstren till en del från det fordna Romy till en annan del från Grekland och: mest från moderlandet; men de begingo otvifvelaktigt ett stort misstag, då de, af farhåga för någon kommande inkräktare, läto för mycken del af makten qvarstadna uti periferien, d. v. s. hos de serskilda staterna, och förlade en alltför liten del deraf i medelpunkten. Detta har haft till påföljd, att, ehuru landet är det rikaste på jorden, ehuru deras spanmålsmagasiner äro uppfyllda och alla slags lifsmedel finnas i öfverflöd, stå de för närvarande utan kredit och penningar, samt hafva svårare än ett af de minsta europeiska furstendömen, att erhålla ett statslån. — Hade centralregeringen och unionens gemensamma kongress haft en större makt, att reglera alla sådana förhållanden, som röra personrätten, enskildes förhållande till den borgerliga lagen, samt finanserna, — hvilket för öfrigt icke behöfde lägga något hinder för koemmunalbestyrens fullkomliga frihet — så hade de serskilda staterna nu icke kunnat vara inledda i en så stor skuldsättning, ingen nullifikationsakt kommit i fråga, och troligen slafveriet längesedan varit afskaffadt, då den moraliska impulsen från de nordliga, icke slafegande staternas invånare icke kunnat undgå att utöfva sitt inflytande på de öfrige. Imedlertid hafva Amerikanerne mutan tvifvel lärt mycket af den dyra lexa, de nu erhållit genom de sednaste årens kriser; och man torde med allt skäl kunna hoppas, att detta nya och stigande land, jemte sina omätliga, materiella resurser, icke skall sakna utvägar att. afbjelpa och reformera den brist uti statsförfattningar, som vi här ofvan omnämnt, enär deras samhälle för öfrigt hvilar på den grund, till hvilken tidens framskridande upplysning och den menskliga odlingens gång oemotståndligen allt mer närmar alla civiliserade folk på jorden.