Aftonbladet – 19 januari 1843, sida 1

— Ack min fru, jag vågade knappt tro det! — Har ni fullmakten med. er? — Ja, den ligger här i fickan; jag skall lemna er den. — Skola vi inte taga oss någon plats? — Som ni behagar. Min loge är tiller tjenst. De gingo tillsammans genom korridoren. Den gamle seignören var så betagen, all han var yr i hufvudet: hertiginnan såg sig omkring, liksom hon sökt någon. — Se här fullmakten, min fru, sade roarskalken då de satt sig. Det är öppen, plats för namnet, jag har ieke ens frågat er derefter, så mycket har ert snille förvirrat mig: det är icke heller underskrifvet af kungen ännu. — Jag skall sätta dit namnet och ni skall bära fullmakten till hans majestät; jag är säker att han icke afslår den. Men öppna dörren; jag dör eljest af värman. Marskalken lydde. I samma ögonblick han yred upp låset, stod markisen midt emot honom, De vexlade en mycket kall helsning, och markiken gick derpå flere gånger fram och åter förbi, dörren, sökande att igenkänna det fruntimmer som sysselsatte hans uppmärksamhet, — Denne man är mig förhatlig, sade hertiginnan; jag får inte göra ett steg, utan att han är i min vär. — Om han besvärar er, min fru, så tillåt mig visa af honom. — Man känner er värdighet: men det går inte an att använda den, helst ni har ett Mycket enklare medel till detta ändamål. — Hvilket då? s