Aftonbladet – 19 januari 1843, sida 1

(ETSI SSA NTFS AR CAT AG TO En Ebbe OR SE vara med hans sednaste tillgöranden och obenägne för hans grundsatser om fri handel, så står del dock icke till att ändra. De hafva tagit honom till ledare, det må gå illa eller väl; och de veta också, att om de bröto öfverenskommelsen, så skulle de endast draga ännu större olyckor öfver sina hufvuden. I hvarje liberal åtgärd, som Peel föreslår, blir han understödd af den största opposition, med ett enda undantag, som på många å1 funnits i Parlamentet, och han kan derföre med trygghet verkställa sina planer i hela deras vidd. Hvarföre skulle han tveka eller föreslå halfva åtgärder, då han har makten och, vi tro, äfven viljan att företaga de mest välgörande förändringar i näringslagstiftning, handel och municipalstyrelse, som det någonsin varit en minister förunnadt att venomdrifva. Må han derföre sätta sig öfver alla partiåsigter, och börja den instundande parlamentssessionen såsom en verklig och omtänksam reformvän. Allmänheten frågar icke efter partiernas politik. Den vämjes i sjelfva verket vid de uppträden den sett af de tvenne stora partier, i hvilka landet varit deladt under det sista halfva seklet. Dessa uppträden hafva å ömse sidor visat samma egennyltiga politik, favoritväsen, ;slöseri och brist på grundsatser, då det allmänna bästa råkat i strid med fördelen för en son, brorson eller kusin af premierministern eller någon af hans vänner. Tiden för ett dylikt missbruk af makten är förbi, och Whigs inse det nu med sin ezen skada. Hade de följt de grundsatser, som de proklamerade 4830, så hade aldrig Sir Robert Peel vapit premierminister här i landet i sex månader, såvida han icke gjort sig till öfverlöpare, liksom hans vän, Sir James Graham. Whigs hade 48533 hvad han kallade en tyrannisk majoritet,, liksom den, öfver hvilken han nu bjuder, och den aftog allt mer och:mer, tilldess de om några få år befunno sig i minoritet. Detta härledde sig icke från någon likgiltighet hos folket för god styrelse, fortskridande reform, eller liberala grundsatser, utan från sjelfförtröstan hos de män, som den allmänna rösten kallat till styret, och hvilka fåfängt trodde att de, oaktadt sina satser att reformbillen innefattade alla koncessioner, som borde göras, och oaktadt de gynnade toryistiska läror, dock skulle kunna åter sätta folket i rörelse till deras frälsning, endast derigenom att de förkunnade ytterligare reformer. Vi förmoda att den nuvarande ministeren tager varning.af deras exempel. Toryism och Whigism finnas icke mer, och en minister, som vill handla rakt och ärligt, som endast vill: taga till ögna märke fndets allmänna bästa, förkasta alla sjelfyiska partiafsigter och hafva mod:-att afskaffa missbruk och monopolier, en sådan minister kan trotsa aristokratien, kyrkan och de män, som vilja vädja till armstyrkan. Mycket återstår ännu att göra, och Sir Robert Peel kan vara försäkrad, att fastän han nu har stor makt och folket är ofullständigt representeradt, så skall han dock, i fall han icke afbjelper de missbruk, hvilkas verklighet är bevisad och ådagalagd, utan vidblifver det gamla systemet att stifta lagar till fördel för särskilta klasser, innan kort möta sina företrädares öde. Um —————— nr