Aftonbladet – 19 januari 1843, sida 1

UTRIKES. STORBRITANNIEN. Hvad planer Peel förehafver till den instundande parlamentssessionen är ännn insvept i djup! mörker. Det felas honom icke uppmaningar från den liberala pressens sida, att vidare fortgå på den hana af reform inom handelsoch näringslagstiftningen, på hvilken han under förra parlamentssessionen tog de första stegen, och man får nu se huruvida han förmår göra sig nog lös från partiförbindelser, för att uppfylla hvad mången synes vänta af honom. Hans position är ganska oynnande att uträtta vigtiga saker för det allmänna, och sällan har väl en minister haft så i sin makt som han, att bereda sig ett utmärkt rum i häfderna genom stora tjenster gjorda åt ett folk, såvida ban förmår att rätt uppfatta sin ställning. Denna är väl och sannt teknad i enledande artikel i Sun, hvaraf vi här nedanföre meddele en öfversättning: Vi yttrade för några dagar sedan, att i fall samma politik och sätt att gå till väga bibehölls innevarande år, som under det förflutna året, så skulle vi: upplefva någon stor förändring eller nåora farligare oroligheter än de, som för icke länge sedan utbrusto i manufaktur-distrikten. Sakernes närvarande utseende rättfärdigar denna slutsats. Fastän vi befinna oss i fred med hela verlden, fastän vi fått trenne svåra och farliga frågor afgjorda, — Amerikanska gränstvisten, kriget i Afghanistan och tvisten med kejsaren i China — så är sakernas ställning icke väsentligen förändrad. Stora massor af befolkningen sakna ännu sysselsättning, handeln tynar af, och den enda allmänna känsla, som visar någonting likt elasticitet eller styrka, är rigtad emot en af de stora: reformåtsärderna, som vidtogos under sista parlamentssessionen — inkomstskatten. Den nya tariffen är en god åtgärd, och i några afseenden är den nyg spanmålslagen icke så dålig, som den af 4828 men detta är endast droppar i ämbaret,, jemfördt med de genomgripande reformer, som hvarje klok och redlig statsman vet och tror vara nödvändiga, för att möta den närvarande tidens behof. Hvad handeln angår, så finnes icke i hälderna något exempel på ett så hastigt aftagande inom lika tid, söm ägt rum sedan 4859. England bar blifvit utestängdt ifrån en mängd af de Europeiske och Amerikanske marknaderne; hvarje manufakturstad, hvarje skeppsredare, och hvarje jordägare har kännt följderna deraf, och det bör derföre vara regeringens förnämsta pligt under det nu ingångna. året, att uttänka planer emot verkningarne af denna oroande förändring. Aldrig fanns en tidpunkt mera passande för ett stort försök. De våldsamma politiska passionerna hafva lagt sig; Whig och Tory äro nästan liktydiga benämningar, och den stora massan af folket skulle serna understödja hvilken väl uttänkt reform som helst, som mildrade de olyckor, under hvilka landet suckar. Sir Robert Peel förmår mycket mera kanhända, än någon minister i närvarande eller örflutna tider. De män, som åter satt honom ill styret, veta att, huru missnöjda de än må